I måndags höll Folkhälsomyndigheten en presskonferens för att presentera den enkät som äldreboenden i Sörmland och Stockholm besvarat. Anledningen är att smittspridningen är betydligt mer spridd här än i andra delar av landet.
Folkhälsomyndigheten betonade vikten av att följa uppsatta riktlinjer för att begränsa smittan, om möjligt bedriva så kallad kohortvård, där man skiljer sjuka från friska. Men man betonade också vikten av att ha säkra anställningsformer – få timanställda.
Dessutom lyftes det fram att arbetsgivaren har ett stort ansvar i att personal inte kommer till arbetet med symtom. Man har också kunnat se ökad smittspridning i de fall man äter måltiderna tillsammans eller har annan social samvaro. Det som däremot begränsar smittan är transparens, alltså att man är helt öppen med var i verksamheten smittan finns.
I Sörmland har man valt motsatt väg. Här berättar man inte för personal på samma boende om man har smitta i verksamheten. Det har gått ut instruktioner att hålla kunskapen i den närmaste personalgruppen.
Maria Remén är smittskyddsläkare i Sörmland. Hon står fast vid att det är patientsekretess som i mångt och mycket hindrar de från att berätta var smittan finns.
Personal säger att ni inte ens berättar om smitta för anhöriga. Bland annat i Eskilstuna och Oxelösund. Varför inte?
– Det är inte omsorgspersonalens uppgift att informera om det. Den läkare som har hand om boendet ska ta reda på vilka andra som har utsatts för smitta och informera dessa personer. När det gäller att informera anhöriga kan man vara ännu mer strikt eftersom sjukdomen bara rör den som är sjuk. Patientsekretessen gäller även gentemot anhöriga, men de kan informeras om patienten har gett sitt medgivande, säger Maria Remén.
Ni informerar alltså inte grannar till dem som har smittats?
– Om de andra på boendet inte har kommit i kontakt med smittan behöver man inte tala om att den finns. Alla måste ta hänsyn till patientsekretessen. Om smittan finns på grannavdelningen kan det skapa mer oro att veta att den finns på våningen ovanför, eftersom brukarna inte rör sig mellan avdelningarna. Det smittar från person till person – inte i luften i hissen.
I Sörmland har ni gått ut med rådet att om man har varit sjuk i mer än sju dagar kan man komma tillbaka till jobbet, även om man har rethosta. Är det här råd ni fortfarande har?
– Ja, men vi får hela tiden ny kunskap på området och det är många diskussioner om hur länge man smittar. I dagsläget går vi på de rekommendationer som står i smittskyddsbladet. I morgon (läs onsdag) kommer vi att ha ett nytt möte och då kanske det har kommit fram ny kunskap så att vi ändrar oss, säger Maria Remén.
Sörmland har även lidit brist på skyddsutrustning, framförallt tidigare under krisen, vilket gjort att personalen haft svårt att skydda sig och brukarna. Redan i början av april var lagren i många kommuner helt slut.
Som exempel skriver Nyköpings kommun att man då behövde 5 000 vanliga blå munskydd i veckan. Man hade inte ett enda kvar. Katrineholms kommun hade vare sig munskydd, skyddsrockar eller ytdesinfektionsmedel innan påsk. I Eskilstuna kommun beräknade man att det behövdes 2 625 långärmade förkläden per vecka och 2 000 par handskar. Samma sak där – lagren var helt slut.