"Varför kan inte Mälartåg ta större ansvar för de förseningar som uppstår?", säger Martina Lagerström.
Martina Lagerström flyttade till Nyköping för familjens skull men ville inte byta arbetsplats och bestämde sig för att arbetspendla med tåg. Hon arbetar som optiker i Stockholm där hon tidigare bodde och älskar sitt jobb, men problemen med tågen har gjort det svårt att få ihop vardagen.
Klockan 19.42 den 21 april avgick tåget från Stockholm mot Nyköping från spår 19, utan ett en enda resenär klivit på. Informationen som angavs var att tåget skulle gå från spår 14 A men inget tåg kom, trots att skylten på perrongen visade att tåget skulle gå därifrån. Martina Lagerström chattade med kundtjänst för Mälardalstrafik som menade att felet låg hos Trafikverket som inte uppdaterat tågavgången.
– Ett flygplan skulle aldrig lyfta tomt från en gate! Varför informerade man bara inte oss pendlare? Vi såg tåget och de såg oss. Efter den här dagen började jag skriva ned allt som hände.
Spåren låg för långt emellan varandra och därför kunde ingen av pendlarna gå och fråga tågpersonalen där. I kontakt med kundtjänst fick Martina Lagerström veta att det var möjligt att söka ersättning för både inställda tåg och för extra matkostnader. Hon har skickat in kvitton men flera månader senare har hon fortfarande inte fått några pengar. Varje utemiddag kostar henne minst 100 kronor och tågen är försenade minst tre gånger per vecka, berättar hon.
Den här kvällen gick tåget i tid och Martina Lagerström hann hem innan dottern somnade.
På morgonen ser hon till att ha 30 minuters marginal och tack vare det har hon bara varit försenad till arbetet en gång. Värre är det med kvällsavgångarna tillbaka till Nyköping som påverkar familjelivet och träningen. Varje kväll ska hon ta 18.42 tåget hem från Stockholm men det blir ofta försenat. Ibland är hon inte hemma förrän kl 21.00 och en kväll kom hon inte hem förrän kl 23.00. Dagen därpå var det en brand i tåget och alla passagerare blev evakuerade.
– Då undrade jag, vad tusan är det som händer egentligen? SJ hade iallafall ersättningsbussar, här hänvisar man bara till nästa avgång.
Tågkortet kostar 2860 kronor per månad och även fast det är mycket strul är hon fast besluten att fortsätta pendla. Att ta bilen kostar för mycket, både vad gäller bensin och parkeringsplats i innerstaden. Tåget ger henne en möjlighet som småbarnsförälder att koppla av på väg till jobbet.
– Jag är trött på pajkastningen mellan företagen, varför kan man inte få det att funka?
"Jag lever på hoppet att pendlingen ska fungera men blir tveksam när jag hör andras historier."