Coronaviruset fortsätter att skörda offer. Den globala pandemin har bara i Sörmland släckt fler än 130 människoliv. Äldreomsorgen hör till de hårdast drabbade verksamheterna och frågorna är fler än svaren på hur det kunde bli så. Vem bär ansvaret?
Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, har med anledning av den uppkomna situationen inlett en granskning av hur arbetet inom äldreomsorgen har fungerat. De säger att det är vårdgivaren som bär det yttersta ansvaret, alltså kommunerna om det är en kommunal verksamhet, företaget bakom en privat verksamhet.
– De är också ansvariga för att se till att rätt personal har rätt utrustning. Gällande besöksförbuden är min upplevelse dock att de flesta kommuner har tagit dessa på allvar, säger Anette Nilsson, enhetschef på Ivo.
Katrineholms kommun hör till de områden som drabbats hårdast av det nya coronaviruset. Göran Dahlström (S), kommunstyrelsens ordförande, tycker att utfallet med många dödsfall har varit olyckligt. Samtidigt anser han att kommunen, först och främst på tjänstemannasidan, har gjort vad man har kunnat.
– Vi fick in smittan väldigt tidigt på boendena, men vi stängde våra dörrar innan regeringen fattade sitt beslut. Hur vi fick in smittan vet vi inte. Även om människor avlidit så har läget nu stabiliserats och många har blivit friska. De rapporter som jag fått ger en bild av att man har bra rutiner och koll på situationen. Jag litar på hur förvaltningen har hanterat det här då de är väldigt proffsiga.
Tycker du att ni från politikens sida hade kunnat göra mer?
– Vi har varit beredda att fatta beslut, både från kommunledning och från respektive nämnd. Men eftersom man har skött det här väldigt bra ute i verksamheterna har inte det behövts i någon större utsträckning.
Men något som han tycker har varit bekymmersamt är tillgången till skyddsutrustning. Framöver är han säker på att det arbetet kommer att förändras.
– Den enda oron som finns just nu är att man inte kommer att få igång den vettiga tillförseln av skyddsutrustning. Vi från politiken tittar på situationen och behöver lära oss av det som har hänt. Det jag kan säga är att det här med skyddsutrustning inte kommer att fungera på samma sätt som det gör i dag i framtiden, säger Göran Dahlström.
Urban Granström (S), kommunstyrelsens ordförande i Nyköping, är inne på samma linje som sin socialdemokratiska kollega. Han menar att kommunen har försökt att begränsa smittan så gott man har kunnat, men inte lyckats helt.
– Det är svårt att säga vad det beror på, men vi har jobbat jättehårt med att begränsa spridningen och har bra rutiner för att hantera det här. Men det är viktigt att utvärdera arbetet när det här är över för att se om man kunde ha gjort någonting annorlunda.
Vad anser du att det skulle kunna vara?
– Jag tror generellt att det kan bli en diskussion om hur äldreomsorgen ska fungera i Sverige, så att man minskar risken för dem som är mest utsatta. Men det krävs en noggrann utvärdering innan så kan ske.
Eskilstuna kommun har också haft problem. På grund av stor brist på munskydd började kommunen med hjälp av pappershanddukar att tillverka egna. Dessa kom senare att förbjudas av Region Sörmland då de inte höll måttet.
Mikael Edlund (S) är ordförande i vård- och omsorgsnämnden i Eskilstuna. Han säger att det finns en allmän bild av att smittspridningen på äldreboendena i Eskilstuna kommun skulle ha varit lika allvarlig som i Stockholmsområdet.
– Min bild är dock att vi inte har drabbats lika hårt. Men både förvaltningen och nämnden jobbar med inriktningen att det är en pågående kris som kommer att fortsätta året ut.
Samtidigt medger han att det funnits brister i lagerhållningen av skyddsutrustning. Redan innan coronakrisen var ett faktum hade kommunen dock inlett ett arbete med att se över beredskapen.
– Tyvärr har vi inte hunnit tillräckligt långt i det arbetet, men självklart ska vi också ta med oss våra erfarenheter ur den här krisen. Vi måste ha en annan typ av lagerhållning framöver. Sedan i påskas har vi dock inga bekymmer med skyddsutrustning, förutom med långa plastförkläden. På det området har vi satt igång en egen produktion, säger Mikael Edlund och fortsätter:
– Sedan är jag kritisk till att det tog lång tid innan Socialstyrelsen och länsstyrelsen såg kommunernas behov. Allt material som kom in gick till sjukvården.