Förslaget att minska antalet riksdagsledamöter är inte nytt. Det har väckts förut, bland annat i flera riksdagsmotioner Nu har Erik Bengtzboe lyft frågan på nytt, den här gången i en debattartikel i tidningen Metro.
Förespråkarna för ett stort antal riksdagsledamöter brukar hävda att en bred representation är nödvändig av demokratiska skäl. Men det argumentet avfärdar Erik Bengtzboe.
– Demokratin lider inte brist på politiker och brist på ansvar. Det är få väljare i dag som vet vilka ledamöter som företräder dem och ännu färre vet vart de ska vända sig med sina synpunkter, säger han till tidningen
– Jag skulle bli genuint förvånad om jag träffade sörmländska väljare som kan namnen på ledamöterna som är invalda för Sörmland, tillägger han.
Färre ledamöter skulle både vitalisera demokratin och göra det lättare för väljarna att utkräva ansvar, anser Erik Bentzboe. Hans partikollega Lotta Finstorp, Flen, tycker förslaget är värt att ta på allvar.
– Absolut, jag tycker det är jätteintressant att han lyfter frågan. Personligen tror jag det skulle gå att minska antalet riksdagsledamöter, frågan är bara hur mycket. Det måste finnas en fördelning som gör att hela landet blir representerat. Blir det för få ledamöter kan det dessutom upplevas som att vi får en maktelit i stället för en församling folkvalda.
Bland länets socialdemokratiska riksdagsledamöter är entusiasmen betydligt mindre. Fredrik Olovsson, Katrineholm tycker det är bra som det är.
– Det finns en poäng med en bred representation i riksdagen, säger han.
– Procentuellt sett handlar det snarast om en minskning de senaste åren eftersom vi inte ökat antalet ledamöter i takt med att befolkningen ökat.
Hans Ekström, S-ledamot från Eskilstuna, stänger däremot inte helt för en diskussion om en bantad riksdag.
– Jag är ambivalent. Det skulle säkert gå att dra ner antalet ledamöter med kanske 50 stycken, men det finns en risk att avståndet mellan politiker och väljare skulle öka.
– Vill man att ledamöterna ska vara folkets företrädare måste man också ge dem förutsättningarna för att koncentrera sig på det politiska uppdraget. Till exempel genom att de får medarbetare som kan hjälpa till med det praktiska. Annars är risken att de ledamöter som blir kvar får ägna tiden till vanligt kontorsarbete, säger Hans Ekström