Den 12-åriga rottweilerhanen Sörens sovmorgon gjorde att dagens första promenad blev förskjuten. Först bortåt niotiden snörade husse Roger Petersson på sig vinterkängorna, täckjackan och övderdragsbyxorna och gav sig iväg.
Det var en torsdag i januari i år och kallt. Roger och Sören var nästan framme vid Kajerdtparken, på höjden väster om Gillbergavägen, när de hörde upprörda röster.
– Jag såg två personer som låg på backen och tänkte att det var ungdomar som bråkade. Jag kunde inte avgöra om det var på allvar eller lek, säger Roger Petersson.
Roger gick närmare och ropade åt dem att sluta med vad det nu var de höll på med.
– Det blev tyst och jag gick närmare och frågade vad fan de höll på med. Då såg jag att det var en kille och en tjej, och att han låg över henne. Killen tittade upp och sa "det är ingen fara, det är min tjej, du kan gå".
Vad flickan tyckte blev inte sagt för hennes mun hölls för av killens hand. Den andra handen var dold.
Roger Petersson och rottweilern gick ingenstans. Istället tog Roger ett grepp om killens jackkrage och byxlinning och slet bort honom.
– Jag visste inte om han hade kniv. Det var surrealistiskt. Båda reste sig upp. Han bara glodde och hon ropade på hjälp och bad mig ringa polisen.
Roger Petersson sa åt 27-åringen att stå kvar och hålla sig lugn och flickan började gå iväg.
– Jag tittade efter flickan när han ryckte sig loss och sprang iväg. Det märkte hon och sprang fram till mig och kastade sig om mig. Hon var väldigt chockad, berättar Roger Petersson.
Flickan berättade att hon blivit överfallen och att hon aldrig hade sett mannen förut. Hon undrade om Roger kunde följa henne till skolan.
– Men lilla vän du kan inte gå till skolan sa jag och ringde 112.
Polisen frågade om Roger kunde se gärningsmannen och om han möjligen kunde springa efter. Roger såg att mannen just passerade Gillbergavägen men att lämna den chockade flickan ensam var inget alternativ.
– Jag kan följa med dig, sa hon och vi gav oss iväg. Jag hade polisen i telefonen, flickan i ena handen och kopplet i den andra.
De tappade dock bort den flyende mannen och blev stående vid Ica-butiken på Brunskogsgatan, vilket Roger berättade för polisen. Samtalet avbröts i väntan på att patrullen skulle åka fram. Ett missförstånd i dialogen med polisen gjorde att patrullen åkte till Ica-butiken i Nyfors.
Roger frågade ett par engelsktalande byggarbetare han mötte och andra runt Ica om de hade sett mannen. Det var det ingen som hade, och polisen lyste ännu med sin frånvaro.
– Då såg jag killen längre bort på gatan. Jag sa åt tjejen att nu håller du i hunden, för nu ska jag ta han. Och så började jag springa. När jag var 15 meter ifrån såg han mig, vände om, och började springa. Jag hade vinterkängor och full mundering och kom inte ifatt.
Jakten fortsatte över gatan i Stålforsbrons förlängning och vidare mot macken på Skogstorpsvägen vid Brunnsbacken. Roger ropade åt en man vid övergångsstället att stoppa mannen.
– Han försökte göra nån slags rugbytackling men han kom undan.
Något tiotal meter längre bort dök de engelsktalande byggarbetarna upp igen.
– De bildade en vägg, och mannen vände tillbaka rakt mot mig. Jag missade honom igen och vi fortsatte springa.
Den vid det här laget ganska trötta Roger Petersson behövde inte springa så mycket längre. Mannen flydde in på St1-macken där han tog en läsk ur kylen och satte sig helt lugnt på en stol. Roger väntade utanför och meddelade polisen sin position.
Gripandet blev odramatiskt och i maj dömdes mannen som åtalades för våldtäktsförsök för tre fall av sexuella ofredanden och ett ofredande av kvinnor, varav en var 15 år. Straffet blev rättspsykiatrisk vård förenad med särskild utskrivningsprövning, och utvisning.
Efter gripandet lämnade Roger snabbt sina kontaktuppgifter och sprang tillbaka till Ica-butiken där flickan och den 60 kilo tunga rottweilern ännu stod kvar.
– Hon höll hårt i kopplet och jag berättade att mannen var gripen. Jag tror hon kände sig trygg.
I fredags fick Roger Petersson ta emot Polismyndighetens medborgarmedalj för rådigt ingripande.
– Det är roligt att bli uppmärksammad men jag är ingen hjälte. Jag har tränat kampsort i många år och det hjälper till i en sån här situation.
En vecka efter dramat avlivades Sören.
– Det var roligt att det här hände under hans sista vecka i livet. Han fick vara med och fånga en bov.