Här brister isen och reporter Robin Folkö träffas av den initiala köldschocken.
– Den plötsliga exponeringen för kyla triggar igång stress-systemet. Adrenalinpåslaget kommer direkt, säger Otto Henriksson.
Den första fasen, när kroppen hamnar i iskallt vatten, kallas för köldchock och den brukar vara i en minut. Då blir andningen och pulsen snabb och blodtrycket ökar – kroppen går på högvarv. Det är ofarligt för en frisk person utan allvarliga underliggande hjärtsjukdomar.
– Det är ungefär som ett högintensivt fyspass som kickar igång, säger han.
Ändå händer det att människor drunknar i den fasen och det är panikkänslor som är problemet. Paniken kan innebära okontrollerade rörelser som gör att personen skadar sig mot iskanter, hamna under isen eller drar i sig vatten i lungorna av den snabba andningen.
– Du kan tyvärr drunkna i den fasen fast du inte hunnit bli nedkyld.
Därför är det viktigt att försöka hålla sig lugn – och det går. Friska personer kan dessutom träna bort paniken genom att vinterbada eller ta kalla duschar, om det sker regelbundet.
– Det är visat att det går att träna bort det första stresspåslaget, så det knappt blir något alls.
Det rekommenderar han till isaktivitetsutövare.
Nästa fas varar i ungefär 10 minuter då ytliga delar av kroppen kyls ner som händer, fötter, hud och ytliga muskler. Vattnet leder bort värmen 25 gånger mer effektivt än luft och vi försvagas gradvis. Efter bara några minuter får fingrarna problem att hantera utrustning som en mobiltelefon och styrkan i armarna avtar sakteliga.
– Det kan låta skrämmande men vi har faktiskt ork i 10-15 minuter att göra något vettigt. Det är oceaner av tid för att lugna ner sig och orientera sig.
I uppsågad tjock is, vid kontrollerade former, klarar dessutom många att ta sig upp på en iskant. Måste vi däremot slå oss tillbaka till fast is tar det kraft och tid, därför är sällskap och rätt utrustning helt centralt.
Tredje fasen varar ungefär en timme, då sjunker även den centrala kroppstemperaturen och tillslut blir vi medvetslösa av kylan. Under den här fasen kan ett flythjälpmedel som en vattentät ryggsäck med grenband eller en flytväst vara avgörande för att vi ska orka hålla oss flytande. Att försöka hänga kvar på iskanten är den enda lösningen som återstår när vi inte längre orkar ta oss upp själva.
– Försök hänga kvar och har du tur kan du få lite hjälp av att frysa fast med armarna på iskanten. Det är bättre än att ge upp.
En viktig lärdom vid drunkningstillbud i kallt vatten är att hjärnan tar mindre skada när den är nedkyld. Det finns personer som legat under ytan en längre tid, men återupplivats och blivit helt återställda, berättar Henriksson.