Jordbruket är den tredje största källan till utsläpp av växthusgaser, bakom inrikes transporter och industrin för 2019. Källa: Naturvårdsverket
Jordbruket står för nästan 14 procent av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. Lantbruket behöver minska de tre växthusgaserna koldioxid, metan och lustgas för att nå Parisavtalet, enligt en ny rapport "Framtidens jordbruk" från Lantmännen.
Den största källan av koldioxid kommer från torv- och gyttjejord.
När torv bryts ner läcker koldioxid ut i atmosfären. Även lustgasavgången är av betydelse på dessa jordar. Lustgasutsläppen är inte alls lika stora mätt i kilo men skapar ändå problem. Ett kilo lustgas har en uppvärmningspotential som är nästan 300 gånger högre än ett kilo koldioxid. Alltså ett kilo lustgas motsvarar trehundra kilo koldioxid, i ett växthuseffektsperspektiv.
Statistiken visar även att läckaget från jordbruksmarken är sju gånger så höga som andelen koldioxid som släpps ut från fossildrivna arbetsmaskiner, enligt rapporten.
Organogena jordar, det vill säga torv- och gyttjejordar släpper ut både koldioxid och lustgas och är den enskilt största källan till utsläpp, efter idisslande kor, enligt rapporten.
Jordbruksmark står för nästan hälften av utsläppen av växthusgaser inom lantbruket, djurs fodersmältning på en andra plats och slutligen gödsel. Källa: Naturvårdsverket
Den nästa största utsläppskällan från lantbruket kommer från djurs matsmältning och det är metangas som är problemet. Metangas är nästan 30 gånger värre än koldioxid men bryts ner till koldioxid i luften efter ungefär tio år. På tredjeplats kommer gödsel.
I rapporten finns beräkning av klimatpåverkan från produktion på teoretiska "typgårdar". De visar att utsläppen kan minska till 2050 i linje med Parisavtalet och de presenterar lösningar med allt ifrån biogasproduktion till precisionsgödsling.
Claes Johansson, hållbarhetschef på Lantmännen ser att ett teknikskifte krävs för att få bort diesel, bensin och naturgas.
– Det ena perspektivet är att byta ut de insatsvaror som har ett högt klimatavtryck. Fossila drivmedel och växtnäring som produceras med naturgas, säger han.
– Den andra dimensionen är att resurseffektivisera på gårdar. Att man använder mindre resurser i förhållande till vad man får ut.
Statistiken visar att det allra största utsläppskällan är torv- och gyttjejordar som är sju gånger större än fossila drivmedel. I rapporten finns inga lösningar hur de utsläppen kan minskas?
– Det är en medveten avgränsning. Vi som aktörer kan inte påverka mulljordarna på det sättet. Tittar man historiskt var det utdikningsprogram som finansierades av staten, för att ge mer jordbruksmark genom att sänka sjöar och så. Det här är mer en nationell fråga som kanske behöver hanteras politiskt.
Lantmännen vill fokusera på de frågor där näringslivet kan jobba med mer kommersiella lösningar, förklarar han.
Det står i rapporten att ni kan nå Parisavtalet. Blir inte den avgränsningen lite vilseledande då?
– Vi försöker inte mörka något och har ju med statistiken. Vill fokusera på de saker som vi kan göra något åt. Det som har en mer direkt påverkan. Även om du skulle sluta ha produktion på mulljordarna så finns de ju där, det sker en nedbrytning som läcker kol, men jag förstår att de frågorna kommer upp.
Rapporten ska läsas som ett fokus på nöt och mjölkproduktion, berättar Claes Johansson.
I rapporten står att resurseffektivitet för nötkött och mjölk ska ske genom att produktionen kan ökas för varje djur. De vill även utveckla biogasproduktion, som dessutom ger minskade utsläpp av lustgas och ammoniak. SN har rapporterat om att lokala initiativ vill utvinna biogas och sälja till SSAB.
Claes Johansson tycker dessutom att det är viktigt att förstå att det handlar om livsmedel och att djuren gör nytta i andra sammanhang, eftersom de kan bidra till biologisk mångfald.