Omkring den 18 november halkbekämpades vägarna runt om i länet för första gången den här säsongen. Sörmland är uppdelat i tre kontraktsområden, vilket betyder att en entreprenör ansvarar för området kring Eskilstuna, en annan för Flen och ytterligare en för Nyköping.
Totalt är vägarna indelade i fem klasser. När salt- och plogbilen kommer till dig beror på vilken klass vägen har.
Om det fallit minst en centimeter snö har plogbilen två timmar på sig att ploga sträckan om det är en väg av klass ett. Efter att det slutat snöa ska vägen vara snö- och isfri inom två timmar. För klass två är motsvarande tidsspann tre timmar.
När det gäller klass tre och det har fallit minst en centimeter snö har plogbilen normalt sett fyra timmar på sig att ploga sträckan. Fyra timmar efter avslutat snöfall ska det finnas åtminstone snö- och isfria hjulspår på vägen. För klass fyra ska det ha kommit minst två centimeter snö innan vägen plogas, vilket normalt ska ske inom fem timmar. För klass fem är det tre centimeter som gäller för plogning, vilket normalt ska vara avklarat inom sex timmar.
I Sörmland är det bara E4 som har klass ett. E20 har klass två, medan de så kallade riksvägarna, exempelvis väg 52, 53, 55, 56 och 57, har klass tre.
– Vilken klass en väg har beror på hur väl trafikerad den är. För klass ett till tre gäller i första hand halkbekämpning med salt, vilket ska ske i förebyggande syfte innan halka uppstår. Gällande klass fyra sker halkbekämpning normalt med sand eller flis, men även med salt. Det beror på vad vår entreprenör anser är bäst. För klass fem används sand eller flis oavsett om det är en asfaltsväg eller grusväg, säger Peter Miinalainen, projektledare för vägunderhåll på Trafikverket.
De senaste åren har myndigheten använt mellan 200 000 och 230 000 ton salt per år på de statliga vägarna i hela landet. Det är en stor minskning sedan topparna i mitten på 1990-talet, då årsförbrukningen låg på cirka 450 000 ton.
Men oftast är det inte enbart salt som sprids på vägarna när man talar om vägar som saltas. Det är i stället en lösning bestående av salt, vatten och antibakmedel (i form av natrium- eller kaliumferrocyanid). Det sistnämnda används för att saltet inte ska klumpa ihop sig. Tidigare har även en lösning bestående av socker testats, men eftersom projektet inte föll väl ut skrotades idén.
– Det finns även tillfällen då enbart torrsalt används. Det kan vara om snö och is blivit fastkört, säger Miinalainen.
Att alla vägar inte saltas beror delvis på trafikmängden.
– För att saltet ska ge en så bra effekt som möjligt krävs en viss mängd trafik. Vi försöker även minimera saltmängden med tanke på miljön.
Men det är inte bara trafikmängden som påverkar om saltlösningen ger effekt. Vid regn på kalla vägbanor finns det en risk att saltet "spolas" bort.
– Ibland går det inte att förebygga halka. Men våra entreprenörer följer vädret hela tiden och gör vad de kan.
I och med att vägar saltas hör det också till vanligheten att kantstolpar med reflexer och andra skyltar lortas ned. Därför tvättas stolparna några gånger per år, främst under vintersäsong.
– Det finns maskiner som antingen borstar bort smutsen med vatten eller sprutar med högtryckstvätt. Skyltarna brukar vi dock bara tvätta om det växt mossa eller annat på dem, säger Peter Miinalainen.