– När media och polisen jobbar som ni gör blir de platser som är trygga för oss färre, säger Lisa, när hon förklarar det mejl tidningens reportrar mottagit.
På Twitter eftersöker Lisa, som är det fingerade namn hon givit sig själv, seriösa journalister som vill granska en tidning som "aktivt skapar otrygghet för sexarbetare". Vi vet att hon syftar på vår granskning eftersom hon även skickat ett mejl till den mejladress vi skickat till sexköpare.
Uppenbarligen har någon av de sexköpare vi kontaktat vidareförmedlat vårt meddelande.
Vi skriver till henne, och hon ringer upp med en förklaring.
– När media och polisen jobbar som ni gör blir de platser som är trygga för oss färre. Vi trycks mer och mer ner i underjorden och platserna vi kan träffa sexköpare på blir färre och skummare, säger Lisa, som egentligen heter någonting annat.
Lisa började sälja sex efter att ha förlorat jobbet för tio år sedan, och beskriver motivationen som ekonomisk.
– Sedan dess har jag sålt sex i perioder när jag haft lust. Jag tycker att det är kul – jag träffar mycket roliga människor och inkomsten är bra. Jag har också pluggat till det som varit min barndomsdröm, och kunde låta bli att ta CSN-lån för att jag hade inkomsten från sexarbetet.
Lisa vill inte kallas prostituerad; hon säljer sex av fri vilja.
– Folk brukar fråga om jag blivit utsatt för någonting eller om jag knarkar – "sjunker man såhär lågt" måste det vara något fel. Men för de som har de här problemen ser jag sexsäljandet som ett symtom snarare än en orsak. På sociala medier samlas personer som säljer sex runt psykisk ohälsa och låg självkänsla och skyller på kunderna, men det är vansinnigt att beskylla psykisk ohälsa på sexköpare.
Du har kallats "den lyckliga sexarbetaren", ger det en rättvis bild?
– Hela termen är töntig. Vi är den enda yrkesgruppen som hela tiden måste mätas i vår lycka. Vi blir ifrågasatta av en hel befolkning. Varför är det så viktigt? Men så länge jag känner att jag är i kontroll och jobbar när jag vill och har lust så mår jag bra. Men det är bara min upplevelse som definitivt inte gäller alla. För många är det här det minst dåliga alternativet, för det handlar ju i grunden om pengarna. Men att inte ha ett roligt jobb betyder inte att man får post-traumatisk stress.
Lisa gör därför en distinktion mellan prostituerade och sexarbetare, där det senare begreppet indikerar frivillighet och innefattar Lisa. Andra som säljer sex, däribland Lea från nätverket #Intedinhora, vill inte förknippas med begreppet.
– Man kan välja att sälja sex för att man behöver droger, håller på att bli vräkt, för att kunna köpa en ny dator till barnen eller vill ha en ny handväska. Allt det här är sexarbete. Men varken de som säljer eller köper sex är en homogen grupp, menar Lisa.
Genom sin Twitter och sin blogg delar hon med sig av sina tankar, upplevelser och åsikter rörande livet som sexarbetare. En stor del av den kritik Lisa får ta emot handlar om att hon vill avkriminalisera sexköp.
– Sexköpslagen som den ser ut nu skadar mer än den hjälper. Den gör att vi som säljer måste skydda våra kunder och därigenom tumma på vår egensäkerhet. Många säger att den ska avskräcka från sexköp, men för de som faktiskt råkar illa ut finns det ju redan lagstiftning som berör trafficking, människohandel, våldtäkt och rån. För mig är det här en sexualmoralisk lag.
I länder där sexköp är lagligt idag kan man se tjejer som sitter i skyltfönster. Hur tror du att det påverkar kvinnosynen?
– Det har jag aldrig tänkt på, men jag tror det påverkar bilden av sexarbetare mer än bilden av kvinnor. Jag skulle inte heller tycka att det var kul om det öppnade en bordell bredvid mitt hus. Jag vet inte vad jag tycker om företeelsen.
Lisa är också noga med att understryka att de som köper sex ändå har ett ansvar.
– De brukar säga att vi som säljer sex och vill avkriminalisera köparna är torsklobbyn – att vi inte är riktiga sexarbetare utan planterade av hallickar eller torskar som drar i trådarna. Men vi ser också att sexköpare har ett ansvar. De ska definitivt inte träffa minderåriga, och bör hålla sig undan de som är relativt unga. När jag började vid 21-22 gjorde jag många misstag.
Har sexarbetet förändrat din syn på män?
– Jag har blivit mer cynisk, men det är mer än fråga om mäns otrohet än något annat. Annars är de sexköpare jag träffat som män i övrigt. Men män som inte köper sex kanske är lika otrogna som sexköpare, det vet man ju inte. Men jag får mer respekt av mina sexköpare än av männen jag möter om jag går på krogen.
Den upplevelsen delar inte jag, som har pratat med de här männen.
– Men du låtsades vara en 20-åring. Jag tror att unga, nya tjejer får ett helt annat bemötande än vad jag får. Vissa har som sport att hitta nya tjejer och känner till alla profiler. En del är incels och vill testa gränserna direkt. En del har ingen intention att träffas. Det är inte representativt.