Att mäta och noggrant följa barnens BMI; Body Mass Index, börjar Linda Carlsson och kollegorna på Tunafors BVC med redan när barnen är 2,5 år.
Ämnet är laddat och skuldbelagt, och de får inga glada reaktioner på sina påpekanden om överviktiga barn.
Men vårdenhetschef Malin Sjöqvist och sjuksköterskorna på Barnavårdscentralen Tunafors i Eskilstuna brinner för frågorna kring små barn, mat och vikt. Vi träffades senast i samma ärende 2013, då ett nationellt larm om en ökande andel överviktiga småbarn gick ut.
Det blev ett samtal kring matvanor, viktkurvor, fredagsmys och sockerfällor. Om den nya generationens småbarnsföräldrar som ibland inte själva har rutiner och regelbundenhet i den egna mathållningen. Om att vardag och kalas numera har en tendens att flyta samman, anledningarna till fika och sötsaker bara ökar.
Sju år senare har situationen snarare förvärrats. Enligt färsk statistik är andelen sörmländska fyraåringar med övervikt eller fetma den tredje högsta i landet. Sedan tidigare är det känt att den socioekonomiska utsattheten är hög i Sörmland. Och coronapandemin har inte gjort saken bättre. Många barn hölls åtminstone tidigare under året hemma i stället för att vara på förskolan, där dagen bjuder på full rulle, frisk luft och bra mat.
– I dag är övervikten generellt mer kopplad till inaktivitet. För sju år sedan behövde vi inte lägga så mycket krut på att prata om vikten av rörelse. Skärmtid var inget vi diskuterade då, säger Malin Sjöqvist.
– Vi har gått ner i åldrarna och mäter BMI och pratar med föräldrarna om relationen mat/vikt redan när barnet är 2,5 år, gärna ännu yngre. Fortfarande är det lika svårt att nå ut med budskapet. Och problemen är klart kopplade till familjens levnads- och matvanor.
BVC-sjuksköterskan Linda Carlsson konstaterar att en ökad medvetenheten kring frågorna behövs hos familjer med överviktiga småbarn.
– Problemet kan ju ha funnits i familjen längre tillbaka än när barnet kom. Det kan handla om kultur och bakgrund. I Sörmland har vi en hög andel arbetslösa, lågutbildade invånare, med många ensamstående föräldrar och med många invånare från utomeuropeiska länder. Allt det sammantaget spelar in här, vi ser klara kopplingar till maten och hälsan. Därmed inte alls sagt att alla högutbildade föräldrar enbart har goda idéer kring familjens levnads- och matvanor.
Linda Carlsson och Malin Sjöqvist på BVC Tunafors i Eskilstuna konstaterar att problemet med överviktiga barn delvis är en klassfråga, klart kopplat till familjens levnads- och matvanor.
De ser hur vanligt det är att sötsaker används till tröst och belöning, och till att muta barn.
– Det gäller att orka vara förälder, orka med barnets tjat, orka planera måltiderna. Vi måste ibland påminna om att det inte är några problem med att barnen blir sura och arga när de inte får som de vill, till exempel äta glass. En del föräldrar förklarar hur de löser konflikter hemma med att "han ville ju ha glass, och då fick han det". Det blir ju inte lättare för oss att prata om ämnet. Hela frågan blir så mycket större, det handlar om hela föräldraskapet.
Det gäller också att lära sig vad en bra måltid för ett barn ska bestå av. Att frukt och grönsaker är dyrt, en apelsin kostar lika mycket som en Snickers, är definitivt ett problem. På BVC lyfter man ofta fram Gröna nyckelhålet, Livsmedelsverkets märkning av livsmedel med mindre socker och salt, mer fullkorn och fibrer och nyttigare fett, som ett enkelt sätt att välja bra produkter i mataffären.
Att komma från ett annat land och ställas inför alla dessa produkter vi har i Sverige, fullproppade av fett och socker och till synes riktade till barn, måste vara jättesvårt, konstaterar de och nämner som exempel bland annat sockrade flingor och yoghurt som lockar barns ögon till sig och som inte har speciellt nyttigt innehåll alls.
– De populära klämmisarna hjälper föräldern att låta barnet dricka sig mätt i farten – väldigt smidigt men med risken att förlora andra värden som måltiden skapar. Många säger "han äter ju ingenting, hur kan han gå upp i vikt?" Men vad stoppar han i sig mellan måltiderna? Man tror ibland att små barn ska äta mer än de behöver.
De konstaterar också att överviktiga föräldrar inte sällan tycker att deras barn är normal- eller rentav underviktiga.
– En normal fyra-femåring är smal, med synliga revben. Men – och det här är jätteviktigt – det handlar inte om "hur det ska se ut". Det handlar om hälsa, risker och förutsättningar för livet. Och därför är det viktigt att mäta barnets BMI från tidig ålder och följa kurvan som inte alltid stämmer med vad föräldrarna tycker sig se. Att vända en negativ trend är lättare med ett barn, föräldrarna har världens förutsättningar att med ganska små medel göra rätt. Det är en helt annan utmaning med en 15-åring.
– Det här är jättesvåra och känsliga saker att ta upp. Att ge sig in i folks privata liv, diskutera vad de äter och deras förmåga att stå emot barnens tjat får man göra med försiktighet. Det händer inte ofta, men det förekommer att föräldrar känner sig kränkta av mina frågor. Börjar vi prata om de här sakerna tidigt, innan de hunnit skapa problem, blir ämnet inte lika laddat, berättar Linda Carlsson.
Hon och Malin Sjöqvist är tydliga med att barn aldrig ska bantas. Ofta växer de i sin vikt. Med rätt mat. Och med föräldrarna som goda förebilder.
– Tyvärr är det inte alla som kan tänka sig ta den rollen. Men det är heller inte lätt att bli förälder för första gången. Unga människor i dag har ju inte alltid egna matrutiner, och när de får barn är det plötsligt så mycket som ska hinnas med, planeras och orkas. Det kräver engagemang, man måste vara högkompetent. Men man vinner så mycket på och mår så mycket bättre av att äta bra mat tillsammans regelbundet. Dessutom finns det mycket att ta hjälp av, från appar till matkassar.
"Barn måste lära sig förstå att de är älskade även om de inte får som de vill. Hur skulle det se ut om fyraåringar styrde samhället?" skämtar Linda Carlsson och Malin Sjöqvist i ett allvarligt ämne.
De vill satsa mer på föräldrastöd men brist på tid och gehör gör att planerna ännu inte realiserats.
– Kanske kunde man göra detta internetbaserat och deltagarna kunde stötta varandra i grupper. Det gäller att hitta nya vägar att nå dagens småbarnsföräldrar.
Tunafors BVC har utbildat sina sköterskor till rörelseinspiratörer och uppmuntrar föräldrar att göra lättsamma motionsprogram hemma tillsammans med sina barn. Tanken är att det ska ske i samarbete med Friskis & Svettis, som finns i samma byggnad.
– Med hjälp av roliga och lekfulla aktiviteter kan vi kanske inspirera till livsstilsförändringar, säger Linda Carlsson.
– Och kanske kan man då koppla de gemensamma aktiviteterna till familjens matsituation. Det är nog vanligare än man tror att föräldrar och barn inte äter tillsammans. Med ett bättre familjetänk kan det bli lättare att få till bra rutiner i vardagen.