Ett barn tar skada av att bli omplacerat och Lindas behandling är ett misslyckande, slår socialtjänsten i Lindas kommun fast.
Vad finns det för anledning till att det är så många omplaceringar?
– Det kan vara att vi inte hittat rätt ställe för barnet. Är barnet extremt svårplacerat och vi hittar en vårdgivare som säger sig klara uppdraget måste vi förlita oss på det. Sedan kanske det inte håller ändå. Det blir som att chansa på att det kommer fungera att placera, utan att veta att det här är riktigt rätt för barnet.
Hennes handledare skriver i en utredning från förra året att omplaceringarna var ett trauma och att det var viktigt att hon fick en fast punkt annars skulle det skada henne ännu mer. Ett drygt år senare hade hon omplacerats tio gånger. Hur kan det ha blivit så?
– Jag kan inte prata om ett enskilt ärende utan bara generellt. Det kan bero på väldigt många olika saker. Ett familjehem kanske insåg att ärendet är för svårt, föräldrarna kan ha synpunkter som gör att det inte går att ha en allians eller så kan det vara institutionen där barnet är placerat som säger att det inte går längre.
I det här fallet har flickan varit i socialtjänstens vård i runt 10 år. Borde inte hennes problematik och vårdbehov vara känd vid det laget?
– Det kan man väl tycka. Generellt kan jag säga att det kan hända saker i ett barns utveckling när de blir äldre som gör att det kanske behöver en annan vård än tidigare. Deras problematik kanske förändras och det kanske är svårt att ställa en tydlig diagnos. Vi har alltid barnets bästa för ögonen.
Föräldrarnas advokat säger bland annat att ett krav för att man ska omhänderta ett barn är att det ska bli bättre för barnet. Kan 40 omplaceringar ha blivit en bättre situation för ett barn?
– Som sagt, kan jag bara säga generellt att omplaceringar aldrig är bra för något barn, säger chefen för den socialtjänst som ansvarar för Lindas omsorg.