Infektionssjuksköterskan Sara Blom följer steg för steg de inövade rutinerna. Klär metodiskt på sig lager för lager av skyddsutrustning innan hon lämnar slussen och går in till kollegan, och patienten som har börjat kräkas.
Jag ska lugna dig redan här. Scenariot är uppdiktat och någon misstänkt ebolasmitta har vi inte i Sörmland, än åtminstone. Skulle vi däremot få det så står Sara Blom och hennes arbetskamrater redo att ta sig an hotbilden.
– Smitträdsla är en allvarlig sak, säger överläkare Göran Stenlund, verksamhetschef för infektionskliniken.
– Och det finns en enorm smitträdsla i samhället, både bland vårdpersonal och övriga invånare. Det bästa vaccinet mot det är just kunskap och träning.
Eskilstuna-Kuriren besöker Mälarsjukhuset och infektionsavdelningen en dag när det tränas på rutinerna. Man går igenom utrustningen, övar påklädning, avklädning, praktiska moment och samarbete två och två. Allt finns det tydliga skrivna instruktioner för, en coach läser högt steg för steg.
Rum 21 står redo att ta emot en patient med misstänkt smitta. Avdelning 36 rymmer 20-talet likadana rum, med slussar in och ut. 36:an byggdes på 70-talet för en befarad smittkoppsepidemi.
Rummets toalett är nu plomberad, vid sängen står en mobil toa. Allt som kan hamna i den är att betrakta som riskavfall och tas omhand enligt föreskrifterna.
– Vi använder den utrustning vi har i sjukvården i dag för att skydda oss mot blodsmittor som hiv, hepatit och syfilis, och luftburna smittor, till exempel tuberkulos. Nu blir det dubbla handskar och extralager. Säkerhetsmarginalerna är stora, berättar vårdenhetschef Elisabet Ohlson Kivipaasi.
– Vi förbereder oss inför alla scenarier. Men troligtvis kommer ingen vård att krävas utan vi isolerar patienten här tills vi har ett provsvar. Är det positivt förs patienten i ambulans till Universitetssjukhuset i Linköping, som har en specialavdelning redo för konstaterade ebolafall.
Sara Blom känner sig rätt påbyltad under stunden i rummet. Det är skönt att komma ur alltihop, trött, svettig och med ett rejält adrenalinpåslag.
– Det kändes bra att få öva. Mest orolig var jag för avklädningsproceduren, det viktigaste steget. Men det känns tryggt att veta att vi har en coach med hela tiden som går igenom alla moment. Hjärnan funkar nog inte så bra i ett skarpt läge.
Hon och kollegorna konstaterar också att ur patientens synvinkel ser de säkert lätt skräckinjagande ut med munskydd, visir och gummihandskar. Det gäller att agera lugnande mitt i allvaret.
På Mälarsjukhuset, liksom övrig svensk sjukvård, har man haft beredskap för ett ebolautbrott sedan 1990, då det hittills enda konstaterade fallet av ebolaliknande feber i Sverige behandlades i Linköping.
– Nu finns det skäl att uppdatera rutinerna, som vi genom åren tränat på med glesa intervall. Under en tid får all vår klinikpersonal öva på säkerhetsrutinerna på ett löpande schema. Även personalen på akuten, ambulansen och intensivvårdsavdelningen får öva. Och landstingets enhet smittskydd/vårdhygien har gruppträning på alla tre sjukhusen.
Skyddsutrustning finns också på vårdcentralerna och andra mottagningar i länet. Det är en enorm säkerhetssatsning, i Sverige och här i Sörmland, konstaterar Göran Stenlund.
– Men det är här hos oss en misstänkt ebolasmittad patient vårdas i väntan på provsvaren från Folkhälsomyndigheten i Stockholm. Längre än sex timmar ska det inte ta att få besked på blodproven.
Under tiden följer Göran Stenlund och hans svenska kollegor den globala situationen noggrant, och gör återkommande riskbedömningar.
Han tar som exempel den tvååriga flickan som insjuknade under den över 100 mil långa bussresan från Guinea hem genom Mali tidigare i år. Flickan dog i sviterna av sjukdomen och frågan var hur många hon hunnit smitta ner under resan.
– Man har i efterhand kontaktspårat 500 personer. Ingen blev smittad. Det ger lite proportion, utan att för den skull förringa problemen. Paniken i sig är ett problem. Och bristen på sjukvård i Västafrika.
Ebolaviruset sprids mellan människor via blod, kräks och andra kroppsvätskor. Göran Stenlund förklarar att det krävs direktkontakt för smitta.
– En ebolasjuk person på ett flygplan smittar alltså inte alla övriga passagerare utan möjligen den som sitter intill.
Du tror inte det blir någon riktig pandemi av detta?
– Nej, det blir det inte. I Liberia och de övriga hårdast drabbade länderna jobbar man hårt på att bekämpa spridningen. Smittspårning och isoleringsvård har bidragit till att antalet nyinsjuknade minskat kraftigt.
Varje månad kommer patienter hem från Afrika till Sverige med feber, enligt Göran Stenlund. Tre frågor avgör om patienten kan vara smittad av ebola och i så fall behöver isoleras.
– Var i Afrika har personen varit, vad har hen gjort och när kom symtomen? Om hen inte blivit sjuk inom tre veckor efter besöket i Västafrika är det inte ebola.
Sammanlagt i världen har hittills troligen drygt 5 000 dött av viruset i år, varav fem i västvärlden.
– Sätt det i perspektiv till hiv och tbc som skördar 4 000 dödsoffer var - varje dag. Det kan man tänka på, tycker jag. Och på hur många som dör i diarrésjukdomar utan diagnos i fattiga länder, och i lunginflammationer och luftvägsinfektioner där man saknar sjukvård.
Till våren har vi ett vaccin och läkemedel mot ebolaviruset, tror Göran Stenlund.
– Tills dess kommer man långt med basala hygienrutiner. Ebolaviruset är extremt känsligt och tål inte desinfektionsmedel eller tvål.