Det kommer Brå, Brottsförebyggande rådet, fram till i sin senaste nationella trygghetsundersökning, NTU. Den sätter siffror på utvecklingen av otrygghet och utsatthet för brott i landet.
I den senaste rapporten för perioden 2006–2015 syns en svag trend. Under de senaste åren har Sörmland i vissa avseenden börjat komma ikapp eller rentav passera storstadslänen, där både utsattheten och oron för brott länge har varit självskrivet högst.
Enligt undersökningens enkätsvar känner 31 procent av befolkningen i Sörmland stor oro för brottsligheten i samhället. Det är den högsta siffran i landet för 2015.
En förklaring kan vara att Sörmland ligger i topp också i den senaste Bråmätningen av utsatthet för brott. Den gäller för 2014, då drygt 14 procent av sörmlänningarna drabbades av brott som misshandel, hot, ofredande och bedrägeri. Också när våldsbrotten särskiljs är sörmlänningarna mest utsatta.
Resultaten är ingen självklar spegling av den faktiska eller anmälda brottsligheten. Förvisso anmäldes fler brott i länet 2014 än föregående år. Men inom NTU:s tidsram finns flera exempel på att antalet anmälningar inte hänger samman med siffrorna för otrygghet.
Förklaringarna till sörmlänningarnas oro måste sökas också på annat håll. Det menar Marie Torstensson Levander, professor i hälsa och samhälle vid Malmö högskola. Hon undervisar i kriminologi, har forskat i brott och trygghet och deltog på 1990-talet i brottspreventiva projekt i Sörmland.
– En faktor att ta hänsyn till är de individuella variationerna, som sällan framkommer i den här typen av studier. För en person som är mer benägen att känna ångest ligger det nära till hands att oroas över brottslighet. En annan variation är våra vanor. Känner vi oss hemma i miljön eller staden vi rör oss i, känner vi oss ofta säkra. Studier i Stockholm visar att ju längre bort från centrum du bor, desto mer oroar du dig för att röra dig där.
Stökiga, skräpiga och nedklottrade miljöer skapar också otrygghet. De signalerar att samhället har resignerat och övergett platsen, vilket skapar känslor av oro och olust.
Även om polisens anmälningsstatistik skulle tala emot att sörmlänningarnas oro är befogad, tycker Marie Torstensson Levander att "lite lagom orolig" är bra. Då försöker individen hitta olika strategier för att undvika att utsättas för brott. Det kan enligt Levander både skapa positiva sociala effekter och påverka samhällets stadsplanering i brottsförebyggande riktning.
Men oron ska inte behöva försämra livskvaliteten eller drastiskt förändra vårt beteende. Enligt Brås undersökning riskerar den att göra just det hos sörmlänningarna.
– Oroar du dig för mycket blir du irrationell. Att ändra sina vanor och vardagsrutiner, stanna hemma, inte umgås med andra människor, att sluta åka buss – det skapar bara en ond spiral.
TYCK TILL
Hur ska kriminaliteten bäst bekämpas och oron för brottsligheten minskas? Besvara vår webbfråga!