"Jag är ensam veterinär i Nyköping", säger Helena Sixtensdotter, klinikchef vid Distriktsveterinärerna i Sörmland.
– Hjärtat bara slår när man går och väntar de här timmarna tills veterinären kommer. Då tycker man synd om djuret, eftersom man kan rädda det med en snabb åtgärd, säger Maria Ekstrand.
Hon och Anders Eriksson driver Kjulsta gård, med ekologisk mjölkproduktion, omkring 25 kilometer väster om Nyköping. Här finns 290 kor och 250 ungdjur.
Gården arbetar förebyggande med djurhälsan och får göra en del behandlingar på delegation från sin ordinarie veterinär. Men ibland behövs akut hjälp, och då tvingas mjölkbönderna vända sig till Distriktsveterinärerna, något som hände på julafton.
– Veterinären var tvungen att hjälpa mig på julafton, så jag missade Kalle Anka. Då var det en kalvningsförlamning, det var otur för vi har inte haft det på ett halvår. Men just på julafton när vi skulle ha det så bra, fick han komma ut från Eskilstuna, säger Maria Ekstrand.
Distriktsveterinärerna är en del av statliga Jordbruksverket och är till skillnad från privata veterinärer skyldiga att ha jourverksamhet dygnet runt. Hittills har man klarat att upprätthålla denna verksamhet i Sörmland, enligt klinikchefen Helena Sixtensdotter. Men det skulle behövas fler veterinärer.
– Ja gud ja! Jag är ensam veterinär i Nyköping som det ser ut nu, säger Helena Sixtensdotter.
Men att få tag på nya kollegor är inte lätt.
– Vi har jättesvårt att rekrytera, det är oftast ingen sökande alls till våra tjänster, så vi får hanka oss fram på den bemanning vi har.
Även om jourverksamheten i stort sett har kunnat upprätthållas, för personalbristen med sig prioriteringar. Att hjälpa smådjur under jourtid kan vara svårt.
– Smådjuren får tyvärr åka någon annanstans om vi har fullt upp med hästar och kor, säger Helena Sixtensdotter.
Linnea Ekstrand, Maria Ekstrand, Alice Ekstig och Selma Ekstrand vid Ferdinand som fick bo ett dygn i tvättstugan då han var väldigt kall vid födseln.
Maria Ekstrand är medveten om att Distriktsveterinärerna kan ha mycket att göra, och säger att det kan bära emot att ringa på en dag som julafton. Men när man behöver hjälp handlar det om akuta saker, som kalvningsförlamning eller svåra kalvningar.
– Ja, det tar emot lite att ringa när man vet att man stör, men det är det enda man kan göra för djurets skull, säger hon.
Hon önskar att hon skulle få ge kalk vid kalvningsförlamning själv. Det skulle underlätta för henne och djuren och avlasta veterinärerna, anser Maria Ekstrand.
– När kon ligger ner med kalvningsförlamning måste hon ha hjälp direkt. Annars får man avliva djuret och det vill man absolut inte. Jag önskar att man gör om reglerna i Sverige så att jag får det på delegation.
Hon skulle vilja att djurägaren fick gå en extra utbildning för att få sätta kanyl och ge kon kalk intravenöst.
– Det skulle vara till stor hjälp för då ställer sig kon upp på benen och kommer igång. Ligger hon för länge är det inte så lätt att rädda henne, säger Maria Ekstrand.
Kjulsta gård bedriver ekologisk mjölkproduktion med 290 kor varav 270 är mjölkande.
Helena Sixtensdotter har märkt att det blivit svårare och svårare att få tag på veterinärer under flera års tid. Yrket som distriktsveterinär verkar uppfattas som mindre attraktivt, något hon tror har flera orsaker. Det är mycket ensamarbete, och mycket restid, konstaterar hon.
– Man behöver känna sig trygg med att kunna ta beslut självständigt, även om det finns stöd att få på telefon eller digitalt så står man ju ändå där själv med patienten.
Samtidigt tycker hon själv att jobbet är fantastiskt.
– Det är vi som får se de roliga sakerna, det är på beredskapen det händer.