Signar Mäkitalo, smittskyddsläkare i Sörmland.
Självprovtagningen vid covid-19 är långt ifrån säker. Det konstaterar Folkhälsomyndigheten i sin egen genomgång av de studier som finns. Det är svårt att testa sig själv och att göra rätt.
Vid egenprovtagning rekommenderar Folkhälsomyndigheten att prov tas från saliv, svalg och näsa. I instruktionerna är myndigheten noga med att påpeka att inget snor eller slem får följa med när du ska lämna spottprov. Det informerar inte de regioner vi tittat på om. Folkhälsomyndigheten har inga tvingande nationella riktlinjer. I stället är det är upp till regionerna själva att avgöra om och hur självtesterna ska genomföras.
En genomgång av de olika regionernas råd kring egenprovtagning visar också på stora skillnader, även i vissa fall helt motstridiga. Nedan följer en redogörelse för hur självtesterna genomförs på olika håll i landet.
* Vid egenprovtagning i Sörmland används en pinne för att ta salivprov på spott, samt prov ett par centimeter in i båda näsborrarna och i svalget. Du får rådet att ta svalgprovet genom att föra in pinnen längs insidan av kinden, till längst bak i halsen. Någon instruktion om att inte få med slem eller snor finns inte. Sörmland har också under hela 2020 använt träpinnar. Detta kan enligt Folkhälsomyndigheten ge falskt negativa provsvar.
* I Region Örebro ska man däremot ta in vatten i munnen och gurgla det längst bak i halsen, för att sedan spotta ut det i en mugg och hälla det i provröret. Sedan ska du ta ett näsprov i enlighet med Folkhälsomyndighetens råd. I Örebro görs ingen provtagning i svalget eller i saliven.
* I Region Stockholm är självprovtagningen nästan identiskt med den i Sörmland, men det finns en liten skillnad. Även i Stockholm råds man att föra pinnen längst kinden, till bakre delen av halsen, samt ett par centimeter upp i näsan. Inget nämns om att undvika snor och slem i saliven.
* I Region Östergötland är skillnaden större. Där erbjuds ingen egenprovtagning alls. I stället är det vårdpersonal som provtar samtliga patienter. Anledningen är att man redan i början av pandemin ansåg att tillförlitligheten blir högre om utbildad personal sköter provtagningen.
– Vi valde tidigt under pandemin att bygga upp en provtagningsorganisation med professionella provtagare. Även om kunskapen kring provtagning har ökat, så har vi valt att fortsätta med att utbildad personal genomför arbetet. Skulle vi införa självprovtagning hade vi också behövt ett separat flöde. Att olika regioner har valt olika vägar för provtagning vill vi däremot inte lägga någon värdering i, säger Bodil Knuthammar, pressekreterare vid Region Östergötland.
* Inte heller i Region Uppsala används självtester, då man anser att träffsäkerheten inte är tillräckligt hög.
Egenprovtagning förekommer även i andra länder, bland annat i Storbritannien. Men där är rekommendationerna annorlunda jämfört med de svenska. Den nationella hälsomyndigheten i Storbritannien poängterar flera saker som skiljer sig åt. Exempelvis ska man i Storbritannien inte vidröra någonting annat än tonsillerna (halsmandlarna) vid provtagning i munhålan. Alltså varken insidan av kinden, tungan eller tänderna. Anledningen är att det finns risk att provet kontamineras med andra bakterier som normalt finns i munnen.
Signar Mäkitalo, smittskyddsläkare i Sörmland, menar att testmetoderna är olika beroende på vilket laboratorium som analyserar proverna. Enligt honom beror det på hur apparaterna som ska ta hand om proverna fungerar.
– Laboratorierna validerar att det sätt man tar proverna på fungerar i den apparat man använder, så att resultaten blir tillförlitliga. Skulle man ta prover med Sörmlands testmetod och skicka på analys till Örebro kan man inte garantera att de svar som ges är säkra. Det är inte så enkelt att man kan göra likadant med alla apparater. Det är laboratorierna som avgör vilket sätt som ska användas i första hand.
Hur ser du på det faktum att rutinerna skiljer sig så markant åt?
– Det viktigaste är att man gör exakt som det står på pappret med provtagningsinstruktionerna. Samtidigt hade det bästa varit att vi inte hade 21 regioner och femtioelva labb som gör på olika sätt.
Flera regioner har valt att avstå egenprovtagning. Kan det bli aktuellt även i Sörmland?
– Nej, det kommer inte att bli aktuellt här. I stället vill vi ta mer prov på barn och vuxna. Att få elevhälsan att ta prov på en hel skola kommer inte att fungera. Jag har svårt att se att kapaciteten skulle räcka till. Det finns ingenting som visar att tillförlitligheten vid egenprovtagning är sämre här än hos de andra regionerna.
– Både jag och Folkhälsomyndigheten har varit på Östergötland om att de ska införa egenprovtagning. Eftersom det är svårt att få tid till den vanliga provtagningen där, så åker folk och testar sig i Sörmland i stället.
Vad säger du om att man testar på ett annorlunda sätt i Storbritannien?
– Det finns olika metoder för det här, men min uppfattning är att det är otroligt svårt att ta ett test på sina egna halsmandlar. Man biter sig i svansen om man tror att man kan göra det. När man gör en undersökning bestämmer man sig för hur den ska genomföras. Jag känner inte till om Storbritannien har jämfört olika metoder och vilka resultat de har fått.
Hur ser du på risken att kontaminera provet om man vidrör andra delar än tonsillerna?
– Jag känner inte till att det finns någon del i svalget som är utan bakterier, så min uppfattning är att det inte spelar någon roll. Halsmandlarna kommer att ha bakterier överallt, så jag förstår inte tanken som Storbritannien har. Däremot ska man inte använda slem vid provtagning då det är segt. Analysresultatet blir inte lika säkert eftersom slem innehåller mycket annat, säger Signar Mäkitalo.