I maj förra året avled en cyklist i 35-årsåldern sedan han blivit påkörd av en bil i centrala Eskilstuna. I november blev en kvinna i 80-årsåldern på cykel påkörd av en buss i samma stad. Även hon avled av sina skador.
Eskilstunaborna var två av totalt 23 cyklister som fick sätta livet till på svenska vägar 2018. En genomsnittlig siffra. Långt fler – cirka 2 000 – skadas varje år allvarligt. En relativt liten andel av dessa olyckor inträffar i Sörmland, och enligt Lars Nordquist, verksamhetsansvarig på NTF:s kansli i Nyköping, skiljer sig trenden här från landet i stort.
– Nationellt sett har läget för cyklister inte blivit bättre på många år. Det har stagnerat. Här kan vi däremot se att de svåra olyckorna minskat något de senaste åren, från två- till ensiffrigt.
Exakt vad minskningen beror på kan han inte peka på. Vad gäller arbetet med att främja säkerheten för cyklister anser han dock att Sörmlands kommuner står sig bra.
– I Nyköping sopsaltar man exempelvis sedan flera år cykelstråken i stället för att använda grus. Generellt sett jobbar kommunerna aktivt för mer och säkrare cykling.
Många kommuner har sedan flera år ambitiösa cykelplaner. I Katrineholm ska cykeln stå för 21 procent av alla resor år 2030. I Eskilstuna ska cykeln, snarare än bilen, "vara normen".
Men det finns även de som ifrågasätter de stora visionerna. Eller snarare bristen på handlingskraft bakom dem. Krister Isaksson, expert på cykelplanering och infrastruktur som har gjort cykelutredningar på uppdrag av bland annat Eskilstuna kommun, är inte imponerad av kommunernas arbete.
– Jag ska sticka ut hakan och säga att det inte finns en enda kommun som är särskilt bra. Men visst finns det ljusglimtar. Malmö, Lund och Stockholm kämpar på.
De senaste tolv åren har antalet allvarligt skadade i biltrafiken halverats. Även dödsfallen har minskat kraftigt. Motsvarande utveckling bland cyklister är inte lika munter. Antalet döda har stått mer eller mindre stilla – de allvarligt skadade har blivit fler.
– Sedan nollvisionen infördes har man plöjt ner mångmiljardbelopp i ett säkert vägsystem och ställt krav på säkrare fordon. Utvecklingen har varit enormt framgångsrik. Vi måste jobba lika systematiskt med cykeltrafiken. På nationell, regional och kommunal nivå måste det avsättas mer pengar.
Enligt organisationen Svensk cykling står cyklandet för 10 procent av allt resande, samtidigt som endast 1 procent av den nationella budgeten är avsatt till cykelåtgärder. Folksam presenterade förra året en analys av samtliga dödsolyckor med cykel de senaste tio åren. Där framgår att den vanligaste olyckssituationen är möten med korsande biltrafik. En viktig åtgärd är därför, enligt Krister Isaksson, att öka antalet säkra passager för cyklister i korsningspunkter. En annan att separera gång- och cykeltrafiken och sluta se de två som samma kategori. En tredje är den ovan nämnda sopsaltningen.
– Från statligt håll och bland mängder av kommuner pratar man sig varma om att fler ska cykla. Men ska man lyckas med det och samtidigt minska olyckorna så räcker det inte att prata. Det finns en tydlig relation mellan insats och effekt. Vi har verktygslådan och känner till framgångsfaktorerna. Människor är inte korkade. Tillhandahåller man en attraktiv, funktionell och säker produkt så kommer fler att använda den.