Syrebrist i Östersjön har förekommit länge. Utbredningen har dock ökat kraftigt under de senaste decennierna. Det började synas en ökning sedan konstgödsel började användas i jordbruket i mitten av 1900-talet, men även förändrade vindar och inflöden påverkar.
Enligt Havs- och vattenmyndigheten beräknades ungefär 18 procent av bottnarna i Egentliga Östersjön, Finska viken och Rigabukten vara syrefria och cirka 31 procent av bottnarna syrefattiga.
Syrebristen gör att inga fiskar, kräftdjur eller andra bottendjur kan leva där bristen på syre är så hög som den är i stora delar av Östersjön. Och syrebristen, som är en följd av övergödningen, förstärker i sin tur övergödningen och en negativ spiral bildas.
Sedan millennieskiftet har utbredningen av syrefria bottnar ökat radikalt, mellan 1960 och 1999 var i genomsnitt fem procent av bottnarna syrefria. En sak som kan påverka syrehalten i Östersjön positivt är inflödet av syrerikare vatten som varierar från år till år. I slutet av 2019 inträffade det, vilket gjort att situationen blev något bättre under 2020.
När syrebrist råder släpps fosfor som har legat bundet i bottensedimentet löst i vattnet och ökar näringsämnena ännu mer. Det ger i sin tur ökad algblomning på ytan. Denna växtlighet kräver ännu mer syre för att brytas ner, vilket gör bristen på syre ännu större.
"Ingen övergödning", "levande sjöar och vattendrag" och "hav i balans samt levande kust och skärgård" är tre av Sveriges 16 miljömål.