Omsorgsföretaget Jatc community health care utlovar omfattande stöd och service till sina brukare, som ofta har svåra psykiska och intellektuella funktionsnedsättningar. En plats på gruppbostaden, inklusive daglig verksamhet, kan kosta 6 750 kronor per dygn.
"Här finns individuellt anpassat personalstöd dygnet runt där livsglädje och dina behov av delaktighet, trivsel och gemenskap sätts i främsta rummet."
På sin hemsida utlovar omsorgsföretaget Jatc community health care omfattande stöd och service till de personer som bor där. En plats på gruppbostaden, inklusive daglig verksamhet, kostar uppemot 6 750 kronor per dygn, beroende på hur svåra psykiska och intellektuella funktionsnedsättningar brukaren har.
Den här granskningen handlar om en av dem, en 29-årig kvinna som vi valt att kalla Theresa. Enligt handlingar som tidningen har tillgång till har hon en utvecklingsstörning och autism med ett behov av stöd dygnet runt.
"Hon har ett mycket stort och omfattande stödbehov i vardagen där det är viktigt att hitta en hög struktur, välfungerande rutiner, enkelhet och förutsägbarhet", står det till exempel i en utredning från socialförvaltningen.
Trots det var Theresa helt ensam när hon födde en liten pojke inne i sin lägenhet på gruppbostaden som ligger i norra Sörmland, en natt mot lördag för fyra år sedan.
I den här artikeln ska vi gå till botten med hur det kunde hända.
Theresa var redan gravid när hon kom till gruppboendet. Pappan ska ha varit en annan brukare som hon träffat tidigare.
Månaderna innan födseln vägrade hon att gå på hälsokontroller hos mödravården. En vårdare på gruppboendet säger till tidningen att företagsledningen inte hade gett några direktiv om hur personalen skulle hantera Theresa.
– Vi fick bara höra att hon var gravid. Hon ville inte bli behandlad som ett barn för då kunde hon bli väldigt utåtagerande. Så vi lät henne vara.
Nu var hon i slutet av sin graviditet och skulle egentligen ha förlösts med ett planerat kejsarsnitt fyra dagar senare. Men redan på fredagen, en dag innan födseln, hade flera i personalen börjat misstänka att hennes värkarbete hade startat.
– Hon klagade på smärta i magen som kom och gick och blev väldigt inåtvänd. Det fick oss att reagera, säger en av vårdarna som arbetade med Theresa.
Men ingen tog kontakt med vården så att Theresa skulle kunna undersökas. Istället gjordes flera noteringar i journalen, med en uppmaning till nattpersonalen att vara uppmärksamma och ha extra bevakning på Theresa.
Enligt Jatc rutiner ska två vårdare vara i tjänst nattetid, en vaken och en med sovande jour. Theresas lägenhet var placerad i direkt anslutning till personalutrymmet, så den vakna vårdaren borde ha haft alla förutsättningar för att höra vad som försiggick där inne.
Trots det ska han inte ha gått in till henne på hela natten.
Liselotte Almén Malmqvist, ägare och koncernchef för Jatc community health care, har avböjt att bemöta personalens påståenden.
– Personalen borde ha gått in till henne kanske två, tre gånger. Men han sket i det, säger en annan anställd.
Vad får dig att tror det?
– Han sov ju.
Sov han? Hur kan du vara säker på det?
– Han sade själv att han hade hört skrik men att han bara trott att det varit i en dröm.
I efterhand, ännu i dag, berättar Theresa för personalen att hon födde barnet sent på fredagskvällen, och att hon hade pojken hos sig under hela natten mot lördagen.
– Hon brukar gråta och berätta vad som hände den här natten, säger en vårdare.
Vad säger hon?
– Att hon kramat barnet, bitit på honom och suttit på honom för att han skulle vara tyst så att ingen kom.
Bitit på honom? Tror du på henne när hon säger det?
– Ja, hon har inte förmågan att hitta på sådana saker.
När nattpasset var slut klockan nio på lördagsförmiddagen hade fortfarande ingen slagit larm om att det fötts ett barn under natten.
Nattpersonalen rapporterade att natten varit lugn och gick sedan hem.
Dagpersonalen löste av, men ingen hade förberett dem på vad de skulle mötas av inne hos kvinnan. En av dem beskriver det som den värsta dagen i sitt yrkesliv.
– Det var fruktansvärt, jag blev som paralyserad. Ett blodbad, det är så jag minns det. Allt, och då menar jag allt som följer med när man föder, låg på soffan. Kvinnan, barnet, moderkakan, navelsträngen.
– Vi blev helt traumatiserade och försökte få tag på vår samordnare och enhetschef. Men de svarade inte på 30-40 minuter, säger en annan vårdare.
Jatc har flera boenden i Sörmland och Stockholms län.
När chocken hade lagt sig såg personalen till att kvinnan och barnet fick åka in till sjukhus med ambulans.
– När ambulansen var där nästan skrek de åt oss. De blev så arga, sa det här är det värsta de hade sett, att vi skulle vara väldigt glada att det här barnet över huvud taget levde, säger en vårdare.
Den lilla pojken var ovanligt tunn när han kom in till sjukhuset, och hade under den första tiden svårt att gå upp i vikt. Redan samma dag blev han omhändertagen av socialtjänsten, som placerade honom i ett jourhem.
Han avled åtta månader senare.
Personalen fruktar än i dag att dödsfallet var kopplat till den dramatiska förlossningen. Men tidningen har, trots många försök, inte lyckats fastställa om det finns något samband.
Theresa var höggravid. Vilken beredskap fanns egentligen på gruppbostaden den aktuella kvällen?
– Det fanns ingen handlingsplan, det fanns ingen riskanalys, trots att det var fyra dagar kvar tills att hon skulle föda, påstår en i personalen.
Jatc verksamhetschef Hans Appelgren är av en annan uppfattning. Till Inspektionen för vård och omsorg har han sagt att boendet hade gjort en riskbedömning för kvinnans graviditet, men att det inte fanns några tecken på att hon skulle föda i förtid. Enligt honom ska det också ha funnits en överenskommelse med brukaren om att hon skulle kontakta personal om hon kände något eller hade behov av hjälp.
Jatc huvudkontor i Södertälje.
Det senare avfärdas av personal som ett orealistiskt krav att ställa på en brukare med Theresas diagnoser.
– Så funkar inte vår värld. Vi lämnar inte brukarna vind för våg, säger en av dem.
Det har gått drygt fyra år, men på gruppboendet pratar personalen fortfarande om det som hände. Många är osäkra på vad som faktiskt ägde rum, eftersom de aldrig fått se någon utredning av incidenten.
– Vi har mått dåligt. Tänk dig den klumpen i magen när du inte får höra vad som händer, säger en vårdare.
Några känner själva skuld, att de skulle gjort mer. Men framförallt pyr en frustration med hur ledningen hanterat fallet.
– Det skulle inte fått hända över huvud taget. På ett boende, ett omsorgsföretag. Någon jävel borde ha sett till att det där inte skulle kunnat hända, säger en i personalen.
Jatc koncernchef Liselotte Almén Malmqvist har fått tillfälle att bemöta personalens påståenden, men avböjt att kommentera med hänvisning till att hon inte kan gå in på enskilda ärenden.
Tidningen har varit i kontakt med mannen som hade det vakna nattpasset när Theresa födde sin son. Han förnekar att han sovit.
Fotnot: Theresa är ett fingerat namn.