I dag har Tommy Schönstedt lämnat tidningsvärlden för en stillsammare tillvaro som pensionär, ofta i sommarhuset i Stålboga utanför Malmköping. Men minnena från mordnatten är fortfarande knivskarpa.
– Jag var nattreporter och fick ett samtal från en av våra säkraste tipsare. Tipsaren sa att det var skottlossning på Sveavägen och att vi kanske borde åka dit.
Nästa tipsare påstod att det kunde vara statsministern som blivit skjuten.
– Vi drog direkt, fotografen Kalle Melander och jag. Fast vi hade svårt att tro att det var Palme. Vad skulle han göra på Sveavägen mitt i natten?
Några minuter senare var de framme vid vad Tommy Schönstedt beskriver som en alldeles för liten avspärrning med chockade poliser som bar sig oproffsigt åt.
– Jag såg en ung kvinna som stod och torkade bort blod från händerna. Det var sjuksköterskeeleven som försökt göra hjärt- lungräddning. En bit bort satt taxichauffören som sett skjutningen och larmat genom sin taxiväxel.
Expressen fick ha båda vittnena för sig själva, men bara en kort stund.
– Sen kom Aftonbladets reporter och fotograf springande. Men vi var först!
Tommy Schönstedt åkte tillbaka till redaktionen och jobbade hela natten. Först på morgonen, hemma i TV-soffan, hann allt i fatt honom.
– Det var sorgemusik och extra nyhetssändningar. Då brast det och jag började gråta.
Under den efterföljande utredningen träffade han både mordutredare och misstänkta. Hans Holmèr beskriver han som en trevlig kille men ingen riktig polis.
Christer Pettersson intervjuade han strax innan han dog.
– Det var en otäck människa. Han pratade om att hans samvete förtärde honom men att bara Gud visste vad som hänt.
– Mordet kommer aldrig att klaras upp, men jag är säker på att det var Christer Pettersson som gjorde det.