År 1854 slog industrimannen Theofron Munktell upp portarna till Munktells bryggeri i Eskilstuna. Syftet, snarare än en passion för den ädla maltdrycken, var att förmå fabriksarbetarna, som bälgade i sig litervis med starksprit i veckan, att övergå till det betydligt svagare ölet.
Drygt 165 år senare står sig dryckestraditionen fortsatt stark och Sörmland är i dag hem till en lång rad skickliga dryckesproducenter. Men med en hårt ansatt restaurangbransch och exportvägarna stängda är situationen svår.
Johan Håkansson, ordförande i föreningen Sveriges oberoende småbryggerier, befarar att så många som hälften av landets cirka 400 bryggerier kan tvingas slå igen.
– Ju mindre man är desto mer utsatt är man. Har man Systembolaget som försäljningskanal har man det lite lättare. Andra som nästan enbart fokuserar på krog och pub är extremt utsatta, säger han.
En rundringning bland Sörmlands producenter visar att framtiden på flera håll är osäker.
– Som det ser ut nu klarar vi oss juni ut. Allt hänger på att det kan börja vända under sensommaren, säger Arto Ukura på Eskilstuna ölkultur.
– Vi har sagt upp alla timanställda och korttidspermitterat i puben och i bryggeriet där vi dragit ner produktionen till en fjärdedel av det normala. Efter valborg får vi antagligen dra ner ännu mer.
På Nils Oscar i Nyköping är det försäljningen mot hotell, restaurang och catering, som står för 40 procent av intäkterna, som berörs mest.
– Där ser vi ett tapp på 60–70 procent. Vi har som många kollegor i branschen trimmat ner produktionstakten och infört korttidspermitteringar. Vi har ju ingen aning om när det vänder, säger vd:n Peter Alemar.
Med 25 år på nacken är mikrobryggeriet ett av landets mer väletablerade och Peter Alemar tror att man därför, trots stora utmaningar, står stadigare än många mer nyetablerade aktörer.
En sådan, Den bryggande holländaren i Gnesta, drivs sedan fyra år tillbaka av Wilbert Duijvesteijn. För honom är det inställda ölfestivaler, viktiga skyltfönster för bryggeriets specialöler, som slår hårdast.
– Nu har marknaden plötsligt förändrats radikalt och vi måste följa efter. Vi tittar bland annat på om vi kan ställa om till att producera folköl. Lyckligtvis är vi en liten producent och har inga anställda att betala löner till. Det är tufft, men vi ska ta oss igenom det här, säger han.
Göran Amnegård på Blaxta vingård i Flen konstaterar att bristen på besökare, liksom den obefintliga exporten, slår särskilt hård mot intäkterna.
– Normalt sett har vi 30 procent av årsomsättningen i april och maj. Nu har vi 24 bussgrupper som är avbokade, alla konferenser likaså. Försäljningen till restauranger har också tvärnitat.
Även för musteriet Pomologik i Strängnäs har viktiga inkomstkällor mer eller mindre gått upp i rök.
– Exporten och restaurangmarknaden är stendöda. Det blir kännbart. När man pratar om ett 30-procentigt tapp tänker folk att vinsten blir 30 procent mindre. Men det är ofta de procenten som gör att man faktiskt går runt, säger cidermakaren Johan Sjöstedt som uppmanar fler att tänka lokalt kring vad man häller i glaset.
– Be ditt Systembolag att plocka in lokala produkter.
Han får medhåll av Wilbert Duijvesteijn som hoppas att fler se vikten av att stötta de små producenterna.
– Vi behöver allt stöd vi kan få – särskilt nu.