Kapellet vid Sillekrog, på norrgående sidan av E4:an, var Sveriges första motorvägskapell när det invigdes 11 augusti 1999. Det kallas "Ett vindskydd för själen", och trots att dånet från bilarna på motorvägen inte är långt borta, finns känslan av frid i det lilla timmerhuset. På väggen i kappellets lilla förmak står ett kort citat:
"Det räcker med att vänta på sin fjäril och sedan resa bort med blicken" – Harry Martinson.
Resten av rummet är tomt och avskalat, det finns inga krucifix eller kristna symboler. Här, ett stenkast från motorvägen, är det inget tvång att vara religiös. Kapellet är en plats för människor att stanna upp, både fysiskt och psykiskt, på resan med dubbel mening.
I mitten av kapellet står ett stenaltare under en vepa av textilkonstnären, och tillika initiativtagaren, Anita Grede. På altaret ligger två gästböcker där många av det unika motorvägskapellets besökare har skrivit korta hälsningar på olika språk. "Cool building! We love visiting Sweden and thank you for the hospitality.", skriver en amerikansk besökare.
Gästböckernas många hälsningar skvallrar om E4-trafikanternas spridda ursprung, och ger mening till en plats som kan tyckas udda i sitt sammanhang. För alla dem som har stannat till vid Sillekrog för att köpa en dosa snus eller kanske kissa och sträcka på benen, måste upptäckten av det lilla kapellet ha varit en överraskning. Stoppet på resan behöver inte vara över på ett kick, utan kan vara ett tillfälle för att hämta kraft och ork att gå vidare.