Ett år har gått sedan Sörmland som en av de första regionerna drabbades hårt av coronaviruset. Sedan dess har Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, konstaterade brister i Region Sörmland inom samtliga fyra huvudpunkter som granskats: att äldre inte fått vård och behandling utifrån behov, att de och deras anhöriga inte fått information och inte varit delaktiga, att vård i livets slutskede inte skötts enligt gällande regelverk och att det finns brister i journalföringen. Enligt Ivo hade Region Sörmland haft generella direktiv om att inte skicka äldre till sjukhus.
Region Sörmland, som hävdar att Ivo dragit felaktiga slutsatser, beställde i somras en extern utredning av hur organisationen hanterade de effekter pandemin hade för att bättre förstå och kunna använda sig av erfarenheterna i det vidare covidarbetet – och inför framtida kriser.
Resultatet av utredningen, ledd av den statlige utredaren och tidigare landstingsdirektören i Stockholm, Toivo Heinsoo, presenterades under onsdagen.
Heinoo har i intervjuer och enkäter tagit del av medarbetares skildringar av situationen. Och han noterar en tydlig ledning, styrning och kommunikation. Det mest intressanta tycker han själv är det engagemang alla, från ledning till personal på golvet, visade mitt i krisen.
– Regionen lyckades utnyttja samlad kompetens och resurser på ett bra sätt, och många inte bara engagerade sig i sina offentliga tjänster utan visade stort personligt engagemang.
– Jag är också imponerad av hur regionen tagit till sig ny kunskap och snabbt implementerat den i verksamheten. Man har visat gott omdöme.
Några lärdomar ter sig uppenbara för utredaren; regionen behöver stå bättre förberedd med läkemedel och skyddsutrustning för kommande kriser. Den inledande krishanteringen förra våren var inte optimal.
Flera av de brister som uppstod fick aldrig några effekter, noterar Heinsoo, men de svagaste punkterna var tillgången på vårdplatser och personal.
Regiondirektör Jan Grönlund och regionråd Monica Johansson (S) har fått mycket att dra lärdom av.
– Vi behöver se över antalet intensivvårdsplatser, fundera på hur vi säkrar personaltillgången, bäst stöttar personalen, och titta på hur framtidens intensivvård ska se ut. Och vi vill bli självförsörjande så långt det går, på läkemedel och skyddsutrustning men även el och vatten.