Makarna Elin Beckman och Ulf Thunell har mellan 400 och 500 betande djur, av dem är fler än 200 får. I maj för fem år sedan kom de till fårens hage en fredagsmorgon och upptäckte att vargen hade varit där. Flera tackor hade huggsår i lår och hals men levde fortfarande, andra låg drunknade i vattnet. Men bara en tacka var uppäten av vargen. Totalt förlorade gården fler än 20 djur under och efter attacken.
– Tack och lov har vi förskonats från vargen sedan sist, inleder Ulf Thunell vårt besök på Berga gård mellan Vrena och Husby-Oppunda.
Länsstyrelsens förslag innebär 30 vargar i hela södra Sverige och ungefär tio vargar fördelat på Sörmland och ett angränsande län. Just nu finns nästan alla landets vargar i Mellansverige och de som påverkas mest av fler vargar är djuruppfödarna.
– Vi vill inte ha varg här av två skäl, berättar Ulf Thunell och Elin Beckman och fortsätter:
– Första skälet är att våra tamdjur far illa, både fysiskt och psykiskt. De sa inte ett ljud på minst en vecka efter vargattacken. Det var dödstyst och det vill vi inte vara med om igen.
Det andra skälet, enligt paret, handlar om det sörmländska kulturlandskapet. Om uppfödare får tillräckligt många vargangrepp kommer de till slut inte att hålla några djur. Och då växer betesmarkerna igen och blir skog.
– Hur hade det varit om det var skog överallt här, säger Ulf Thunell och pekar mot betesmarkerna nedanför bostadshuset.
Många djuruppfödare och ägare tycker inte om att prata öppet om vargfrågan, den upprör och engagerar många.
Efter förra attacken fick Elin Beckman ett handskrivet brev i brevlådan. Hon tar fram brevet ur en tjock pärm där allt från vargattacken finns sparat – bilder, Södermanlands Nyheters tidning där artikeln om vargattacken finns med och andra dokument.
Avsändaren beskyller paret Beckman-Thunell för att inte skydda sina djur tillräckligt. "Ta hand om dina djur!! Skäms!", avslutas brevet. Elin Beckman tog meddelandet hårt, och menar att det ger sken av en infekterad fråga som är vargens vara eller inte vara.
– Man får så mycket skit. Antingen har man inte skyddat sina djur tillräckligt, eller så har man gjort det för svårt för djuren att kunna fly vargen, enligt länsstyrelsens besiktningsman. Man måste kunna få försvara sina djur utan att få skit för det, säger hon.
Efter vargattacken satte de upp ersättningsberättigat rovdjursstängsel. Paret såg det som en försäkring.
– Skulle vargen ta sig in och vi får ett angrepp till har vi ändå gjort vad vi har kunnat, säger Elin Beckman.
På Ösvreta gård strax utanför Nyköping bor Anna Brodén. Hon har ett trettiotal tackor och 45 mjölkkor och talar om vargfrågan med stor försiktighet.
– Att säga att jag inte vill ha varg är helt mot mina grundvärderingar, jag vill ha en balans i naturen. Och vargen är inte ett stort hot jämfört med en sviktande ekonomi och osäker framtid för bönder. Men samtidigt är det jättesvårt att vara för eller mot varg, man får ha förståelse för dem som upplevt vargattacker, säger Anna Brodén.
Hon är inte rädd för vargen och har inte utsatts för några angrepp men betonar också att det inte går att förstå förrän man själv upplevt en vargattack. Hon tror inte att Naturvårdsverket eller länsstyrelsens viltförvaltning får något gott gehör i vargfrågan från djurägare förrän det finns en lyhördhet mot dem som kan drabbas.
– En tacka har inte bara ett ekonomiskt värde hos ägaren. Det finns andra värden som inte går att räkna fram. Det ska inte behöva bli två motsatta grupper. Varghatet är varken bra för varg eller djurägare, säger Anna Brodén.