Hon vill framträda anonymt och därför kallar vi henne Louise. I ett halvår har hon kontinuerligt varit utsatt för omfattande trakasserier av sällan skådat slag.
Hon får postorderförsändelser. I massor.
– Alla myndigheter jag har varit i kontakt med står handfallna. De säger att de aldrig sett något liknande. Men ingen vet vart jag ska vända mig för att få hjälp.
Terrorn började i oktober förra året. Då kom ett paket med hennes namn på. Det innehöll en fotfil, några strumpor – och en faktura.
Det var inget hon hade beställt. Efter lite dividerande med företaget som skickat varorna makulerades fakturan men Louise fick betala returen. Ett par dagar senare damp en ny försändelse ner, poststämplad i Estland. Den innehöll en lotionflaska från ett annat företag.
– Efter det trodde jag att det var över; att de skickat till fel person av misstag eller att jag råkat vara med i nån undersökning eller tävling på internet.
Hennes antagande var fel, för de första försändelserna var bara toppen på ett gigantiskt isberg. Under månaderna som följt, har Louises brevlåda i stort sett dagligen bombarderats med vadderade brev och paket. Brevbäraren har flera gånger knackat på med skrymmande brev från olika länder. Louise har fått flera avier om försändelser som finns att hämta. Alltsammans är beställt av någon annan i hennes namn.
Uppriven har hon sett varuberget växa. Det hon visar för tidningen fyller ett stort köksbord med råge: travar med tidningar och magasin, böcker, lypsyler och oljor, kaffepulver och vitamintabletter, 600 batterier till hörapparater, sexleksaker, knästöd och rakset och mycket mer.
I skrivande stund får hon leveranser från 99 företag. Högen med fakturor växer; just nu krävs hon på 12 000 kronor. Det har börjat komma inkassokrav. Hon vägrar att betala och gör som Konsumentverket säger: bestrider allt.
Men det tar tid och kraft som Louise egentligen inte har. Parallellt med att hon heltidspluggar på distans har hon två små barn att ta hand om. I genomsnitt tvingas hon lägga fyra timmar om dagen på att kontakta företag och hålla koll på alla försändelser och fakturor. Hon är på väg att tappa kontrollen, beskriver hon.
Louise har pekat ut en misstänkt person för polisen. In alles finns sex brottsanmälningar, men två har lagts ner i brist på bevis. Den misstänkta har förhörts men därefter blev brevterrorn bara värre, uppger Louise förtvivlat.
– Att man kan göra så här mot någon annan är så sjukt. Det finns ju ingen annan vinning än att göra illa.
Hon väljer att berätta om sin utsatthet av två skäl. Det ena är att hon hoppas att andra som drabbats på liknande sätt ska läsa och ge tips om vad hon kan göra för att få stopp på terrorn. Det andra är att hon hoppas att någon utöver gärningsmannen ska veta vad som pågår och våga vittna om det för polisen.
– Annars ... ska jag vara tvungen att leva vidare med det här? Jag måste kunna få hjälp på något sätt.