Det är snart tre år sedan den där dagen då Maj Johnsson, lärare i religion, historia och svenska som andraspråk, och hennes kollegor fick beskedet att en av skolans elever var försvunnen. Hon jobbade då som lärare på en skola i Södertälje.
– Alla blev förvånade, berättar hon och förklarar att till en början visste ingen varför Bilal försvunnit.
Förvåningen över att Säpo var inkopplade väckte stor förvåning.
– Jag upplevde honom som timid och lugn, en kille som gick under radarn. För mig var han en elev som alltid log, men som var väldigt osäker och strök längs vägarna.
Maj Johnsson berättar att hon inte var Bilals klasslärare, men hon hade sett honom på den delen av gymnasieskolan där hon undervisade. Hon brukade heja på honom.
– Han hängde mycket hos oss, fastän han inte gick vårt program, säger hon och tror att det kanske berodde på att han där kände en tillhörighet.
– Han var en utsatt person.
Ett par månader efter beskedet om försvinnandet fick personalen på skolan veta att Bilal var död. Han hade dött i kriget i Syrien, där han tagit värvning för att kriga i religionens namn.
Maj Johnsson förklarar att det var som en chock för många. Oförståeligt.
– Bilderna gick inte ihop – alls.
I SVT:s program Uppdrag Granskning togs Bilals försvinnande upp. I tv-rutan såg Maj Johnsson en bild av Bilal från hans Facebooksida. En bild från Syrien.
– Jag såg hur han lyste upp. Han blev någon där, säger hon och pekar på den anonyma identitet han haft i skolan.
I novellen "Eleven som försvann" har Maj Johnsson fångat händelsen.
– Chocken satt kvar i mig så länge. Det här var mitt sätt att bearbeta. När man sätter tanken i ord förstår man bättre.
– Vi kunde ha gjort någonting, vi kunde ha fångat det på ett annat sätt – innan – om vi satt våra kloka huvuden ihop, säger hon om sig och sina kollegorna och menar att någonstans hade ju alla egentligen sett.
Men ingen orkade riktigt, utan drunknade i alla måsten och alla krav.
– Man sitter där med 200 elever och dokumentationen. Det här är inte en kille som går fram och berättar, du måste vinna hans förtroende. Men var hittar du den tiden?
För förtroende kräver tid. Och Maj Johnsson förklarar att tid är en bristvara i dagens skola, liksom tillgången på vuxna.
– Det här hade kunnat hända varje dag i Sverige, var som helst. Det finns alltid en anledning och vi kan påverka. Det handlar om att få tillhöra och att någon bryr sig.
– Den här killen valde det här, men det fanns egentligen ingen aggressivitet i honom. Och alla gör inte jihad, säger hon och menar att för andra kanske det istället utmynnar i andra typer av identitetssökande.
Maj Johnsson ser en skola som behöver förändras. Hennes novell är en av flera i antologin "En lektion för livet", som gavs ut i december, där lärare ges utrymme att berätta om sina erfarenheter av lärarsituationen. Genom boken hyser hon hopp om att fler hör och förstår – och kan bidra till att lärarsituationen faktiskt förändras.
– Om vi inte behövde skriva de där papperen, dokumentationen, utan faktiskt var där, skulle det betyda mer. Vi har ett samhälleligt och ett medmänskligt ansvar att ställa upp på våra barn och ungdomar.
Maj Johnsson pekar på att unga idag riskerar att bli offer i ett skolsystem som inte har tillräckliga resurser.
Nu är det här läsåret slut. Sommarlovet rullar. Maj Johnsson är inte längre lärare på skolan där Bilal var elev. Nu jobbar hon i Trosa kommun och genom jobbet som lärare i svenska som andraspråk möter hon elever med många olika bakgrunder och erfarenheter och ser dagligen en spegling av dagens Sverige. Hon ser att det finns mycket kvar att göra för integrationen och för att sudda ut ett vi och ett dom. En situation som kräver att fler vågar, orkar och vill sträcka ut en hand menar hon.
Maj Johnsson vet att skolan har en väldigt viktig roll att spela i integrationsarbetet.
– Men det kräver tid att stanna upp, att se individen, att mötas och lära av varandra. Det tillför oerhört mycket till vårt samhälle.
Och för Maj Johnsson är det tydligt att det också är vägen som hade kunnat rädda Bilal.