Hans Gedda trivs bäst fjärran rampljuset, i sitt hus vackert beläget precis in till Båvens strand en kuperad skogsväg in i den sörmländska myllan. Den branta backen sista biten upp till tomten, som han har ärvt av sin moster, gör att han blir mer eller mindre strandsatt i det svarta unikt designade huset under extra hala vinterdagar.
En spiraltrappa binder samman tre våningar och utgör mittpunkten i huset vars väggar snarare pryds av målad konst än av fotografier. Från ett av husets stora fönster ses en stor tall som nyligen föll offer för en stormby, liggandes till hälften i vattnet och till hälften på strandkanten.
– Den har funnits här sedan jag var barn och jag har sagt att den faller den dag jag dör. Men jag överlevde fallet. Jag har beslutat att den ska få ligga kvar. Som ett tecken på människans förgänglighet, säger Hans Gedda.
Han har hunnit fylla 72 år, geniet från Flen, som han kallas i dokumentärfilmen signerad Charlie Drevstam. Det har gått 60 år sedan han fick sin första kamera av sin far. Sex årtionden under vilka Hans Gedda hunnit med att fota storheter såsom Nelson Mandela, Andy Warhol, Olof Palme, Cornelis Vreeswijk, Ingemar Bergman, Sara Lidman och en lång lista andra svenska celebriteter.
Han har hållit utställningar på bland annat Moderna museet och Nationalmuseet i Stockholm samt i såväl USA och Storbritannien som i Holland och Frankrike. Hans Gedda är i dag av allt att döma Sveriges mest kända fotograf. Kanske har det fått honom att bli mätt, för några fotojobb tar han inte längre.
– Men jag fotar för mig själv. Mest hundarna och naturbilder.
Vid två tillfällen har Hans Gedda fotat kung Carl XVI Gustaf och när han i mitten på december fann ett brev från hovet i brevlådan trodde han att det var dags för tredje gången gillt. Men brevet innehöll inte någon förfrågan om fotografering, det var istället en inbjudan till slottet i Stockholm för mottagande av konungens medalj i åttonde storleken. För förtjänstfulla insatser som fotograf.
– Jag blev överraskad, glad och smickrad. Det känns extra bra att få den från en fritidsboende i Flen, säger Hans Gedda med det ständigt närvarande finurliga leendet.
På fredag går turen till Stockholm för mottagande av medaljen och med sig har Hans Gedda sin dotter. Den här gången får han stå ut med att vara objektet medan dottern står bakom kameran.
– Det här kunde jag aldrig drömma om när jag satte mig på tåget från Flen till Stockholm för att pröva lyckan. Det är som en saga, att åka till slottet och få medalj. Även om jag sa till mig själv när jag åkte att jag skulle bli världsklass, inget annat dög.
Vägen mot att erkännandet var lång och stundtals hård för Hans Gedda. Under sina 20 år i Stockholm bodde han på 24 olika adresser, ibland på en soffa hos någon bekant.
– Det ser glansigt ut när det skrivs bra recensioner och man får priser. Men bakom kulisserna är det hårt arbete, det har inte varit någon lätt väg.
Intuitionen har alltid fått styra Hans Gedda och han tror att hans blyghet har gjort att han har kunnat avväpna den ena världskändisen efter den andra. Han har fått dem att känna sig avslappnade.
– Det är bilderna som är viktiga, de är eviga för alla. Medaljen är bara en rolig grej personligen.
Brevet från hovet är redan inramat och sitter på väggen bredvid skrivbordet. Medaljen kommer Hans Gedda ha på sig vid speciella tillfällen.
– Först ska jag ha den på mig när jag går till Handelsbanken i Flen och ansöker om nytt lån. Då kan jag nog få en nolla till, säger han och skiner upp.
WEBB-PUFF: Hans Gedda om att bli prisad av kungen.