Fönstren på den härjade värdshusfasaden blickar mörklagda ut mot gamla E4:an. Utomhusytan vid huvudentrén är tom. Vid vänstra byggnadsknuten står en liten rutschkana i skuggläge, övergiven vid sidan av en berghäll.
Stavsjö har blivit tystare. De 95 asylsökande, som nyligen fick lämna värdshuset, har flyttats till en ny adress uppe i Piteå. Bygden lever, men med ett tomrum.
– Det var väldigt fina relationer. När man var ute och sprang på byn så träffade man på folk, det gjorde man inte innan. Då var ju gatorna tomma, säger Jonas Carlsson Malm, som är delägare av Stavsjö krog och kafé, och som hjälpt till i lokalsamhällets arbete med att välkomna de asylsökande.
Jonas och hans fru bor vid en knytpunkt i bygden, som kom att bli en samlingsplats för flera av de asylsökande.
– Man kan gå upp till sjön därifrån, och så finns det en liten gräsplan framför vårt hus. Barnfamiljerna började samlas där. Vi ställde ut lite cyklar, två-tre stycken som våra egna barn inte använde längre, som barnfamiljerna fick låna. Det blev jätteroliga möten. De gjorde samhället lite mer levande, säger Jonas.
Jonas får medhåll från Margareta Karlsson, som för dagen är ute på hundpromenad, tillsammans med vännen Jun Boman.
– Jag tycker det är tomt, det är tråkigt. De var ofta ute och promenerade, stod nere på båtbryggan och fiskade, eller var uppe vid fotbollsplanen. Ofta väldigt trevliga, säger Margareta.
Jun är lite mer kritisk.
– Inget ont om dem, men jag tyckte inte om när de slängde skräp i mina sopor, säger hon.
Vid värdshusets kortsida, i anslutning till matsalen, har en annan Stavsjöbo, Louise Bork, stannat till med bilen för ett kort ärende. Hon var tidigare anställd på värdshuset, och hann bli vän med flera av de asylsökande.
– Jag saknar dem, man var van vid att de gick omkring här. De fick en tillit till oss. Vi hjälpte dem, och de hjälpte oss. Nu får jag vänförfrågningar på facebook hela tiden, säger hon, och skrattar.
Längre upp i samhället står den gamla Stavsjöskolan, där flera i bygden varit elever innan skolverksamheten lades ner 2007. Idag står Kiladalens utvecklingsbolag som fastighetsägare. Bolagets ägs till stora delar av Stavsjöbor. Under en kort period erbjöds svenskundervisning för de asylsökande i byggnaden. Projektet, som initierades av lokalsamhället, gick dock i graven när asylboendet stängdes för en dryg månad sedan.
Det talas ofta om Stavsjöandan, ett begrepp som blivit känt både i och utanför Stavsjö – att man hjälps åt tillsammans för att levandegöra bygden. Jonas Carlsson Malm, som själv gått i Stavsjöskolan, slänger ett öga på den röda träfasaden.
– Det var här som Stavsjöandan grundades, säger han.