– I vanliga fall brukar jag låta hönorna själva ruva fram kycklingar. Tyvärr hinner jag inte ta hand om några kycklingar nu och därför säljer jag äggen, säger Hanna Ytteräng.
Hanna Ytteräng har en gård utanför Stigtomta, och det är inga vanliga kycklingar hon pratar om – utan påfåglar. De tre påfåglarna som i dag finns på gården, en hane med det klassiska fjädersläpet och två honor med en mer blygsam vit fjäderdräkt för tankarna långt bort i fjärran. Förvånande nog så trivs det sällsamma djuret bra i det svenska klimatet. Som regel behöver de bara lite mer proteinrik kost än vanliga hönor.
– Det finns särskilt foder men när de går fritt brukar det lösa sig självt eftersom de kan äta sniglar och liknande från marken. Det är bara nu under häckningssäsongen som de får gå i en inhägnad. Det är för att skydda dem från rovdjur. Går de fritt lägger de sig i det höga gräset och ruvar och blir då ett lätt byte, säger Hanna.
Hanna beskriver sig själv som tokig i fåglar och på gården finns även flera kalkoner och höns av olika raser. Påfåglarna skaffade de för att det kändes lite exotiskt.
– Jag har dem för att de är så vackra. När hanen spelar för honorna och spänner upp sina stjärtfjädrar är det helt otroligt, säger Hanna.
Hanna som till yrket är veterinär förklarar att påfågelägg är mer svårkläckta än till exempel hönsägg. Det är inte hundra procent säkert att det blir en kyckling för den som köper äggen. Hittills har hon samlat ihop tre ägg för försäljning.
– Det är väl kanske lite dyrt att köpa ett ägg för att äta det, de kostar ändå en del. Och jag säljer ju äggen för att de ska kläckas till kycklingar som någon kan ha på sin gård. Men det är bra för köparen att veta om att det finns en risk att det inte blir något. Så den inte blir besviken, säger hon.
På månskensgården är det inte bara påfåglarna som ger ett exotiskt intryck. I en av hagarna går lamor och alpackor. Den yngsta av alpackorna är nyklippt. Pälsen som är lämnad på benen och svansen är inte där för att han ska se söt ut utan ska hjälpa honom hålla flugorna borta i sommar. I år hinner inte Hanna själv ta hand om ullen men i våras gjorde hon en filt av fjolårets ull.
– Det var en mäktig känsla att ha gjort allt från grunden. Jag klippte och tvättade min egen ull. Spann garn av den och stickade en alldeles egen filt, säger Hanna.