Timmerbilen står parkerad invid vägen, tätt intill huset. Den stora kranen sänker sig över huset och Johan Gillström som sitter bakom spakarna får den att greppa tag om ännu en stock. Ibland släpper de direkt, men det händer att det måste lirkas lite. Då står Percy Fagerberg, Lasse Pettersson och Lasse Eriksson redo med kofotarna för att få de så kallade dymlingarna – träpluggar – att släppa.
– Vi är lite nybörjare på det här allihop, men de är duktigt snickarfolk, säger Mikael Frieberg, ordförande i Gryts hembygdsförening, från en plats strax intill huset.
Ingen av dem har monterat ner – eller upp för den delen – ett timmerhus förut, men flera av dem har varit yrkesverksamma snickare.
Redan för många år sedan erbjöd familjen Hedlund på Hässelbygård Gryts hembygdsförening ett hus från gården. Då valde föreningen att tacka nej – de hade inte resurser för att flytta det. För drygt två år sedan kom ett nytt beslut, och sedan dess har arbetet med att förbereda flytten pågått: en ny grund har byggts vid hembygdsgården, spismur och taktegel har plockats ner och alla stockar har märkts med nummer.
Projektet är beräknat att kosta 350 000 kronor. Leader inlandet har gett en mindre summa i bidrag, men det mesta måste samlas in genom donationer.
– Folk är fantastiska, säger Mikael Frieberg, och berättar att de fått både sten till grunden och nya stockar, och att timmerbilen ställer upp till ett mycket reducerat pris.
Under hembygdsdagen i förra veckan lanserades också en kampanj för att få Stjärnhovsbor och andra att adoptera en eller flera av husets stockar. För 200 kronor eller mer får man bli timmerfadder. Vid dagens slut hade 42 av de cirka 100 stockarna sålts.
När Hässelbyhuset, som det kallas, väl är på plats på hembygdsgården ska det renoveras i så autentisk stil som möjligt. Även den stora bakugnen ska byggas upp, och förhoppningen är att få huset så tätt att det går att ha det uppvärmt i stort sett hela vintern. Tanken är att det ska användas som museum och läsarstuga, och rymma en del av de föremål och dokument som föreningen samlat på sig sedan starten 1938.
– Vi hoppas ha väggar och tak uppe någon gång nästa höst, säger Mikael Frieberg.
Först måste stockarna sorteras, och deltagarna få en chans att pusta ut. Nya stockar måste också förberedas för att ersätta de som blivit gamla och dåliga, ett inte helt lätt jobb: i dag är stockar sågade, men de här behöver vara yxade, och dessutom måste alla stockarna anpassas efter varandra.
En gång i tiden tros huset ha varit en bagarstuga, där av den stora ugnen. Fram till 1950-talet användes det som bostadshus, och därefter förråd. Tio gånger sju meter är det, och förutom bottenvåningen finns även ett loft, men när SN är på plats är det redan borta, bara stommen är kvar.
– Några är stockarna är fullängdsstockar, 10 meter långa, säger Mikael Frieberg, samtidigt som timmerkranen lyfter upp ännu en stock.