Det har gått lite mer än fem år sedan Erika Kits Gölevik testade ett tyst dygn för första gången, ett dygn som innebar att avskärma sig helt från omvärlden och bara låta tankar och känslor komma ostört.
– Jag vet inte varför, men jag kände ett behov av att ändra något och åkte ut till en liten stuga som jag ägde då. Det kom väldigt mycket tårar den gången, saker som jag var ledsen över kom upp till ytan, liksom tankar, rädslor och ilska, säger Erika och fortsätter:
– I stället för att agera på känslorna som kom och distrahera bort dem, så var jag bara där. Efter den gången kände jag en djup tillfredställelse, med mycket mer glädje och närvaro. Jag insåg att all annan träning var ett jobb, men det här var det som fick mig att må bäst. Då bestämde jag mig för att göra ett tyst dygn fyra gånger om året, som en slags kvartalsrapport med mig själv för att stämma av hur jag mår.
I samma veva började Erika att ifrågasätta medias bild av träning och hälsa, en bild hon på sätt och vis själv varit med och bidragit till under sina år som journalist.
– Jag upplevde att vi sålde hälsa genom att tala om för kvinnor att de inte duger som de är. Hälsa och träning har länge framställts som något dyrt och svårt, då exkluderar man många.
I stället startade Erika sitt eget företag Träningsrevolution, som hon idag driver i en lada vid Båven med målet att vidga synen på träning.
– Vi måste göra det intressant för alla, för såklart vill de flesta ha balans och må bra i kroppen, men först behöver varje person fundera på hur man vill känna sig. Vill man ha mer energi, minska stress eller sova bättre. Då kan vi snacka folkhälsa.
I hennes revolution ingår även att erbjuda tysta dygn, där varje deltagare får varsin anteckningsbok och penna för att skriva ner tankar och känslor som kommer fram under dygnet tillsammans.
– Jag tror att alla skulle må bra av tysta dygn, då tillåts känslor som annars inte får plats i vardagen. När vi inte värderar eller sätter etikett på känslor som bra eller dåliga, finner vi ofta det där lugnet vi egentligen har tillgång till hela tiden.
För att inte lägga onödig press på deltagarna, är de tysta dygnen väldigt avskalade.
– Det enda man behöver göra är att stänga av mängden intryck, och låta känslorna som kommer få ta plats.