Vid tretiden på natten vaknade Karin Jeurling på Solberga gård av ett högt ljud.
– Det smällde så hemskt, säger hon, och fortsätter:
– "Är det så starkt månsken", tänkte jag. Sen drog jag upp rullgardinen och såg ett eldhav.
Den gamla ladugården, som numera användes som magasin och pannrum, låg knappt hundra meter från bostadshuset där Karin Jeurling befann sig. Elden lyste upp himlen, men inne i huset var det svart – huvudströmbrytaren hade slagit av.
När räddningstjänsten väl kom till platsen stod byggnaden redan i full låga.
– Den var helt övertänd. Det var inget för oss att göra, säger Michael Irevång från räddningstjänsten i Gnesta.
Han var en av de som kom till platsen tidigt på måndagsmorgonen. Tillsammans med sina kollegor kontrollerade han att värmestrålningen från elden inte var så stark att den kunde sprida sig till intilliggande byggnader. Det var egentligen ingen större risk.
– Inte när vi kom, det hade redan brunnit så länge då, säger Michael Irevång.
Vid elvatiden på förmiddagen är han tillbaka på gården för en efterkontroll. Det pyr fortfarande på sina håll – en hög med flis är så hårt packad att det tar tid innan elden tagit sig igenom hela – men med kylan och snöfallet är risken för spridning liten.
– Nu är det inte längre något för oss på räddningstjänsten, nu är det ägarens ansvar, säger han.
Eftersom det inte finns några misstankar om brott kommer ingen teknisk undersökning att göras av polisen.
Varken boskapsdjur eller människor skadades i branden, men enligt ägaren Bosse Jeurling var det tre eller fyra bilar och 70 till 80 kubikmeter flis som brann upp under natten. Plåttaket som täckte dem var inte mer än ett par år gammalt. Bosse Jeurling har svårt att beräkna värdet av det som brunnit upp.
– Men inte stannar det vid en miljon, säger han, och konstaterar att allt är förstört.
När SN kommer till gården på måndagsförmiddagen är han på väg att hämta värmefläktar; värmen i bostadshuset lär börja sjunka snart. Dåligt tryck på vattnet är det också eftersom vattenledningen passerade i närheten av den nedbrunna fastigheten och nu tycks vattnet stå och rinna ut någonstans. Elen är dock i gång igen, en elektriker var ute och hjälpte dem med det redan på måndagsmorgonen.
– Jag brukar gå hit och titta till pannan flera gånger om dagen, men nu hände det ju på natten, säger Bosse Jeurling, om det som hänt.
– Det är det värsta jag varit med om, säger Karin Jeurling, som fortfarande är omskakad.