1858 byggdes den första bron över Inbåven, tidigare fanns det färja. Då låg bron på kistor, som var fyllda med sten och grus, men också ris och kvistar, som lockade fisk, och därmed också metarna, berättar Olle Mähl, som äger gården Jälund på Hyltingeö-sidan av bron.
Från början skötte bygdens folk själva om bron, men 1931 tog Vägverket över. 1933 renoverades den, och 1958 byttes det mesta på bron ut. Kistorna blev dock kvar, som en slags kulisser, som man göt betong innanför. Bron bättrades på och renoverades vartefter, men 2015 var den i så dåligt skick att den fick stängas helt. För Olle Mähl och andra som bor på södra delen av Hyltingeön är det många kilometers omväg upp till stora vägen, utan bro.
– Vi i hembygdsföreningen drev på ganska hårt, vi skickade flera skrivelser om att Trafikverket skulle behålla det gamla utseendet på bron, med träräcke och trävägbana. Bron är ett landmärke, både på Båven och i bygden runt omkring. Här har det varit brodanser, folk har stått och metat, det är mer än bara en bro, säger Mikael Frieberg, ordförande i Gryts hembygdsförening.
Trafikverket utredde och ändrade lite: hembygdsföreningen fick inte gehör för önskan att kistorna skulle finnas kvar. Men 2018 kom beskedet och i fjol började bygget. Och nu står den nya bron klar: med vägbana i trä och karaktäristiska räcken i trä, precis som den gamla brons.
– Vi blev glada när vi fick beskedet. De lyssnade på oss. Det ska de ha heder av, säger Mikael Frieberg.
Det har varit en stor utmaning, berättar Martin Larsson, projektledare på Trafikverket, att bygga en bro som är beständig, trots att farbanan är i trä.
– Problemet med den gamla bron var att det läckte vatten genom träet ner på stålbalkarna. Nu har vi lagt rostfria plåtar och även gummiduk ovanpå stålbalkarna. Grundläggningen med stålpålar som bron vilar på nu är mycket mer robust. Jag tror att den här bron har lika lång livslängd som andra broar, säger han.
Bron är ovanlig, men det förekommer då och då att Trafikverket har möjlighet att utgå från kulturlandskapet, när broar konstrueras.
– Jag tycker att det är väldigt kul att den blev så här. Vi får med oss historien från den gamla bron och det känns som om vi byggt något för framtiden. Förhoppningsvis vill man göra något liknande när den här bron ska bytas om 100 år, säger Martin Larsson.