Det tog tid innan hösten verkligen fick fäste i år. Ända in i december visade termometrarna på temperaturer jämförbara med föregående midsommar. I Stjärnhov berodde det kanske inte bara på den globala uppvärmningen, delar av värmen kan mycket väl ha varit mänsklig. För i Stjärnhov har ett brinnande engagemang funnits från den dag det stod klart att Solbacka Integrationscenter skulle öppna upp för asylsökande människor från jorden alla hörn. En händelse som enade ortsbefolkningen och gjorde Stjärnhov till en plats för alla att kalla hemma.
– Jag känner en stolthet i att bo och verka i Stjärnhov, det säger Kerstin Andersson som är ordförande i Stjärnhovs IK och jobbar som lärare på Kvarnbackaskolan.
Hon var med på det första informationsmötet när det stod klart att Solbacka Integrationscenter skulle öppna och började direkt efter det smida planer på hur de nya ortsborna skulle känna sig välkomna. Hon sitter i träningskläder och håller ett glas vatten i handen. Bredvid sitter Helen Sylvefjord, också hon aktiv i Stjärnhovs IK.
– När Solbacka öppnade tänkte vi att vi skulle bjuda in de boende till de aktiviteter vi hade. Men när vi gjort det och folk kom så inspirerades vi att göra mer. Så nu har vi speciella pass för bara kvinnor och jogging på lördagar. Sen har vi vandrat på Sörmlandsleden och varit ute och cyklat tillsammans en del, säger Andersson.
Det ökande antalet deltagare består inte bara av Solbackabor, också människor som bott i Stjärnhov sen länge har börjar dyka upp.
– Förr kom det kanske femton personer på träningarna, nu är det fullt nästan varje gång. Intresset har ökat på alla håll och den inre kärnan med aktiva i föreningen har blivit mycket större, säger Andersson.
Överlag har hela bygden levt upp sedan boendet öppnade.
– Det händer betydligt mer nu. Det är teater och konserter, många vill vara med och se till att de som bor på Solbacka ska känna sig välkomna.
– Samhällsbilden är en lite annan. Det är mer folk på byn och fler att hälsa på i affären. Det tar längre tid att handla nu än förr. Men det är bara trevligt, jag tror att Solbacka har varit bra för Stjärnhov, och för hela Gnesta, säger Sylvefjord.
Att få möjligheten att ta del av de erfarenheter många på Solbacka bär med sig har gjort dem båda mer ödmjuka.
– När man möter de här människorna blir det väldigt tydligt vilken lyx vi lever i. Det känns bra att kunna hjälpa dem att få något annat att tänka på en stund. Många av dem har varit med om saker vi inte kan föreställa oss, då är det skönt att se hur kvinnorna som kommer på gympan kan slappna av och skratta sig igenom ett pass på 45 minuter, säger Helen Sylvefjord från Stjärnhovs IK.
De tror att det som händer i Stjärnhov nu också kan sätta spår i framtiden.
– Jag tror att våra barn har mycket att lära av att träffa barnen som flytt kriget och kommit hit. Visst märker vi att det kan uppstå frustration från barnens sida när vi på gympan måste förklara sådant som vi tycker är självklart, som att man måste stå i kö eller att man inte får klättra i ribbstolarna utan madrass under. Men generellt tror jag att det här är en bra erfarenhet för både oss och våra barn. Det gäller att dra nytta av olikheterna! säger Kerstin Andersson som är ordförande i Stjärnhovs IK och jobbar som lärare på Kvarnbackaskolan.
– Ju mer vi lär oss om de här människorna ju mindre ovant blir det, fyller hon i.
Motsvarigheter till det ökade engagemanget i SIK finns på flera håll. I församlingshemmet vid Gryts kyrka doftar det kaffe och nybakt. Här träffas nya och gamla Stjärnhovsbor varje tisdag för att lära känna varandra, öva lite svenska eller bara äta en bulle. Elisabeth Volden är komminister i församlingen.
– När Solbacka öppnade höll vi en klädinsamling och det fanns en enorm givarglädje. När vi lyckats sortera allt öppnade vi upp våra lokaler och de boende på Solbacka fick komma in och plocka vad de behövde.
Efter insamlingen kände Volden att det fortfarande fanns en vilja från Stjärnhovsborna att hjälpa till.
– Vi kände att vi har ju lokaler och möjlighet att genomföra något under längre tid. Då startade vi upp Café Gryt.
Hon plockar upp en termos och börjar röra sig ut mot salen där alla som kommit för dagens caféträff sitter.
– De som kommer är av alla slag, det är fastboende, sommargäster, föräldralediga och pensionärer. En del har börjat lära sig svenska medan andra inte lärt sig språket alls. Vi kommunicerar med hjälp av kroppsspråk, försöker rita små teckningar och sådär.
Volden berättar om hur hon hjälpt en man som ville ta sig från Stjärnhov till Skärholmen i Stockholm där han hade bekanta.
– Som vi höll på, skrattar hon.
– Jag ritade en buss, ett tåg och sen skulle jag förklara att han skulle ta tunnelbanan. Jag kände mig osäker på om det skulle gå, men sen kom han tillbaka och såg så väldigt glad ut, då visade det sig att han tagit sig till Skärholmen och tillbaka igen.
Volden är tacksam för det engagemang som Stjärnhovsborna visat.
– Jag tror att det är bra för samhället att vi gör något tillsammans åt den här situationen. Att vi hjälps åt, säger hon och får medhåll från kollegan Ann-Sofi Furegård Sandberg som är kyrkoherde i Daga församling.
– Det är så fantastiskt att få vara en del av det här. Vi är några från kyrkan men resten är frivilliga som kommer hit och umgås. Det är de som tar med sig fika också, sådant de bakat.
Furegård Sandberg tror att Stjärnhov mått bra av att det kommit nya människor med annan bakgrund.
– Det har varit ett mycket större engagemang än vi trodde. Solbacka har visat sig vara bra för Stjärnhov. De här människorna har varit som en injektion för hela bygden. Vi har fått många nya vänner på kort tid.
Vid ett av borden på Café Gryt sitter Talib Moustafa. Han kom till Sverige från Syrien för snart fyra månader sedan. Till en början hade han svårt att hitta sin plats på Solbacka och i Stjärnhov.
– Det är först nu jag börjar känna att jag gillar Gnesta och Stjärnhov. Nu börjar jag lära känna lite människor och få något som liknar ett normalt liv. Jag har börjat leva igen. Jag är med på sportaktiviteter och går till biblioteket. Sen har det varit lite konserter också. Det blir bättre hela tiden, säger han.
Han tycker att människorna på bygden tagit emot honom och de andra på Solbacka på ett bra sätt.
– Det känns att folk här vill väl, jag har inte märkt att någon inte vill oss gott.
En annan besökare är Bissa Abelli. Hon försöker ställa upp och vara med när hon kan för att underlätta för de asylsökande. Varje fredag håller hon i ett stickcafé på plats på Solbacka.
– Vi har det väldigt trevligt tillsammans och det kommer folk från hela Gnesta och till och med från Järna för att vara med. Vi får massor med material skänkt till oss och jag upplever ett enormt stöd och engagemang. Det fanns en viss oro om hur det skulle bli innan Solbacka öppnade men efter det har jag inte hört något negativt alls. Det är fantastisk stämning.
På frågan om allt verkligen är så bra som alla får det att låta är sant svarar hon:
– Jag tror att det flesta förstår att det inte är vi som har problem. Det är människorna som flytt som har det och problemet är krig och det är kusligt.
I dag bor ungefär 220 personer på Solbacka Integrationscenter. I huvudentrén hörs ljudet av barfota barnfötter mot stengolvet och studsandet från en boll ekar ner i korridoren. Två små pojkar springer förbi och kluckar av skratt. Carl Plogbäck, en av tre delägare till bolaget Parivier AB som driver Solbacka Integrationscenter, möter upp i foajén. Han visar runt i den stora huvudfastigheten samtidigt som han berättar om hur imponerad han är av hur Stjärnhov tagit emot sina nya invånare.
– Det är helt otroligt hur de slutit upp. Vi började nog ana att det skulle bli bra redan när vi kallade till ett informationsmöte om att vi planerade att öppna Solbacka för asylsökande. Vi trodde att det skulle komma tjugo personer på det där mötet, men det kom 200. Ingen var negativt inställd, istället var de oroliga över skicket på byggnaderna, om de skulle gå att bo i. Många sa att de var glada över att det skulle bli liv på Solbacka igen, det finns en stark anknytning till skolan här på orten och de vill inte att den ska stå öde.
En som känner glädje över att det åter är liv i de gamla fastigheterna är Fredrik Arnefjäll som bor i Stjärnhov.
– Det har varit väldigt mörkt där uppe i många åt. Jag spelar en del golf och det har verkligen sett dött ut när man varit uppe vid golfbanan. Nu är det lite liv och rörelse igen, det känns trevligt! Det var på tiden att något hände, säger han.
Johan Rocklind är socialdemokratiskt kommunalråd i Gnesta kommun. Han har inget annat än lovord att säga om hur Stjärnhov och dess invånare tagit till sig människorna som kommit till orten under hösten.
– Jag tror absolut att det här har varit bra för Stjärnhov. Dels så har orten levt upp lite extra och många att börjat tänka i nya banor. Civilsamhället har gjort en stor insats. De har byggt broar mellan samhället och Solbacka som är viktiga ur integrationssynpunkt.
Förhoppningen nu är att Stjärnhov ska kunna växa, permanent.
– Långsiktigt tror jag det här engagemanget har skapat en bra bild av orten, en bild som gör den attraktiv. Kanske kommer människor från Solbacka bo kvar men jag tror också att människor utifrån fått upp ögonen för Stjärnhov. Det i sin tur kan exempelvis leda till att serviceutbudet ökar och ett bättre elevunderlag i skolan. Stjärnhovsborna har med sitt engagemang gjort bra reklam för en fin ort.
Just nu planeras ett nytt asylboende i Liljedalshemmets tidigare lokaler i centrala Gnesta. Om Gnesta tätort kommer engagera sig på samma sätt som befolkningen gjort i Stjärnhov återstår att se. Men Rocklind är hoppfull.
– Om det öppnar hoppas jag att vi tillsammans med föreningar och boende i Gnesta tätort ska kunna hitta liknande vägar. Vi har ett brett och starkt föreningsliv också här som jag tror kommer kunna vara en del i ett integrationsarbete.
Ingen av de som berättat om sitt engagemang i Solbacka har vittnat om några mörka krafter. Ingen rasism, ingen främlingsfientlighet. Inte heller kommunalrådet säger sig ha sett några sådana tendenser.
– En del frågor lyftes i inledningsskedet, några undrade hur det skulle bli och om kunskapen kring den här typen av verksamhet verkligen fanns. Men sen det öppnade har jag inte hört något negativt i någon större omfattning. Det jag nås av är glada och positiva bilder.
Hur känns det att vara kommunalråd i en kommun där invånarna agerar som de gör i Stjärnhov?
– Civilsamhället har ansträngt sig och gjort något riktigt bra av det som är och det känns såklart väldigt, väldigt bra.
Också Kerstin Andersson har förhoppningar om att några från Solbacka kan tänka sig att stanna kvar när det är dags att lämna asylboendet och skapa en egen vardag.
– Jag hoppas verkligen att en del kommer vilja stanna, jag saknar dem när de inte kommer på gympan så det skulle verkligen bli tomt om alla flyttade härifrån! säger hon.