Barn leker på gårdsplanen, några vuxna sitter på gräsmattan och småpratar och det slamrar i den stora matsalen. Grundarna bakom boendet har fullt upp för att hinna med. Innan veckan är slut kommer asylboendets 176 sängplatser vara fyllda, berättar Namir Zetali, som är en av entreprenörerna som ligger bakom bolaget Pariver AB, som driver boendet.
Han kom själv till Sverige som flykting från Irak i början av 1990-talet och vill underlätta för de nyanlända att komma in i det svenska samhället.
– Vi ville starta ett asylboende med fokus på sport och vi tittar även på möjligheten att erbjudna svenskundervisning under vår regi, eftersom man inte får studera SFI utan uppehållstillstånd. Men det är bättre om man får lära sig språket redan från början, säger Namir Zetali.
Än har inte aktiviteterna kommit igång. Först och främst måste flera grundläggande frågor lösas. Det mest akuta behovet är kläder, medicin och leksaker. Många har bara med sig plaggen de bär på kroppen.
Imad Alshatty har flytt krigets Syrien tillsammans med sin fru och tre döttrar. De är glada över den trygga framtid som väntar, men är oroliga över hur de ska klara sig den närmsta tiden. Familjen förlorade all sin packning under flykten.
– Vi saknar kläder. Mina döttrar frågar när de ska få börja skolan, men vad gör jag om de får en skolplats imorgon? Jag kan inte skicka dit dem i pyjamas och vi har inga pengar att handla för.
Boende på Solbacka får dagersättning av staten. Men ersättningsnivån, som ska täcka dagliga behov, har inte ändrats sedan 1994. Vuxna får 19-24 kronor per dag, barn får 12 kronor.
Att flera av de asylsökande saknar elementära saker, som kläder och medicin, är något som kan lösas genom volontära initiativ, enligt Migrationsverket.
– Det finns frivilligorganisationer som delar ut kläder och det går att söka bidrag till inköp, säger Johanna Måhlén på Migrationsverket, som kommer ha personal på boendet en gång i veckan.
Flera familjer har redan kommit förbi Solbacka, med allt från leksaker till cyklar, och behovet är stort.
– Stjärnhovsborna har skänkt saker, men det behövs mer, säger Namir Zetali.