Redan som liten hade Mathias Eklund problem med sin ena njure. Det var ett medfött fel som gjorde att han fick tillbringa mycket tid på sjukhus under barndomen. I vuxen ålder fick han även problem med sin andra njure.
– Jag hade känt mig trött och hängig en längre tid. När jag kom in på sjukhuset sommaren 2004 fungerade bara 60 procent av min njure. De sa att jag hade kronisk njursvikt.
En lång period av kraftig medicinering, sjukhusbesök och hemmasittande tog vid. Efter nio års sjukdom blev han uppsatt på en transplantationslista. Ingen i hans familj kunde vara donator eftersom ingen har samma blodgrupp som Mathias.
I väntan på njuren behövde Mathias och hans familj vara tillgängliga dygnet runt. Om ett organ skulle dyka upp var han tvungen att komma in direkt.
– Det var en ständig väntan, vi fick aldrig stänga av telefonerna, berättar han.
Så en natt i december förra året kom ett samtal från njurmottagningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala. En njure var på väg in och Mathias gav sig av direkt.
– De tog prover hela natten för att se att allt funkade. Och sedan låg jag där på helspänn och hoppades. Man blir ju lite besviken om man får åka hem igen utan njure. Det hade jag fått göra om jag haft sämre värden.
Men Mathias värden visade sig vara bra och efter en flera timmar lång operation var den nya njuren på plats.
– Det enda minnet jag har av operationen är att jag låg och tittade upp mot lysrören medan sköterskorna kom och gick. Efteråt mådde jag pyton. Jag hade 36 agraffer på magen.
Redan två dagar efter ingreppet kände han sig bättre och snart fick han komma hem igen.
– Det är så stor förändring. Jag orkar mer och är inte lika trött och tjurig. Förut kunde jag sova i 22 timmar per dygn, men nu kan jag hjälpa till mer hemma. Och så har jag precis börjat arbetsträna, det har gått jättebra.
Mathias familj har märkt en stor skillnad efter operationen.
– Han är piggare och gladare. Det är roligare, för vi kan göra mer saker tillsammans. Förut avstod vi från väldigt mycket. Det har blivit ett helt nytt liv, säger Jenny Öhman, Mathias sambo.
Jenny är undersköterska och under sjukdomsperioden fick hon ta stort ansvar, både för vården av Mathias och för skötseln av deras hem.
Hon berättar att både hon och andra anhöriga har skrivit upp sig i donationsregistret efter operationen. Mathias har blivit avrådd att donera eftersom han tar så mycket mediciner.
– Jag är jätteglad att det finns folk som donerar organ. Nu har en familj hjälpt oss, kanske kan jag hjälpa en annan familj i framtiden, säger hon.