Just nu jobbar Lena Linderholm intensivt med material till två utställningar som har premiär nästa sommar.
Nej, Lena Linderholm har inte slagit av på tempot och några planer på att flytta från den 600 kvadratmeter stora tolvrummaren i centrala Strängnäs finns inte.
– Jag mår ganska bra, men det är tyst och lite dystert utan Gösta. Vi har följt varandra i 47 år – levt, älskat, skrattat och fått barn. Det har varit ett underbart liv och det är jag tacksam för, men det känns inte som att det är över än. Många gånger är det som att Gösta fortfarande är närvarande och lufsar runt här hemma.
När tidningen träffar Lena Linderholm har hon nyligen kommit hem från en tur till Härjedalen där maken Gösta ligger begravd.
– Vi har bott i Ljungdalen tidigare och där ligger han och vilar nu. Gösta var en orolig själ och han behöver lugn. Han känner nästan alla som ligger på kyrkogården och han verkar nöjd.
Lena Linderholm har ett stort socialt umgänge som sträcker sig från södra Frankrike till Norrbotten, något hon arbetar hårt på att underhålla.
– Vänskap är försumbar och inget man får. Det är något man måste jobba för och det gäller att hålla i det umgänge man har och inte gå och älta saker – i synnerhet inte i min ålder, säger hon och ler.
Sedan restriktionerna lättade tar hon åter emot bussar med pensionärer och konstföreningar som vill hälsa på i den storslagna villan Jägmästaren i nationalromantisk stil, som även går under den interna benämningen Chateau du Linderholm.
– Det känns bara roligt att ha folk här, då lever huset upp och det var något som Gösta älskade. Jag jobbar fortfarande mycket och nu går vännen Klasse Möllberg in och underhåller gästerna när inte Gösta är med längre. Vi samarbetar också med krögaren Christine Gyllby, som driver lokala Megs. Det funkar väldigt bra och vi har väldigt kul tillsammans.
En hastig titt i några av de ombonade rummen på bottenvåningen skvallrar om att paret Linderholm har varit intresserat av såväl konst som kultur och udda prylar. Ett ställe som gjort för mingel och fest.
– Gösta älskade när folk klädde upp sig. Samtidigt tyckte han att jag var översocial. Vi har haft mycket skoj här och det blev ett trist avbrott när pandemin bröt ut. Det tog extra hårt på Gösta, som älskade att stå på scen och underhålla.
Paret Linderholm köpte hus i franska Provence för 30 år sedan och har sedan dess tillbringat mycket tid i regionen och gett ut flera böcker med inspiration från trakten. Ett genomgående tema i Lena Linderholms konst är också motiv från just Provence.
– Jag började längta till Frankrike redan i 14-års åldern. Jag lyssnade mycket på Edith Piaf och när jag väl kom dit var det bättre än jag föreställt mig. Jag känner mig trygg där. Fransmännen är ett strävsamt folk med en fin gemenskap. Barn leker utomhus och människor hälsar på varandra.
– Nu finns det ju gott om kultur även i Strängnäs, men Provence är något helt annat – en snällare livsstil och något som både jag och Gösta snabbt blev förälskade i.
Maken Göstas gitarr och klarinett står kvar där han lämnande dem – i arbetsrummet som han tillbringade mycket tid i.
Gösta och Lena Linderholms musikaliska och konstnärliga ådror har gått i arv till parets båda barn och fyra barnbarn.
– Det är fantastiskt kul och något som gladde Gösta väldigt mycket. Musik och konst är en stark gen som vi lämnar efter oss och det känns otroligt bra. Vår dotter Emilia har nyligen gett ut en bok och alla våra barnbarn skriver, sjunger eller spelar instrument – bland annat gitarr och klarinett, som även var Göstas förstaval.
Lena Linderholm har ett stort socialt umgänge. När tidningen hälsar på hemma i Strängnäs är väninnan och jobbarkompisen Annelie Sönmez över på en fika.
Kaffet är klart och vi slår oss ner i köket tillsammans med Lenas väninna och jobbarkompis Annelie Sönmez, som arbetar med att utveckla verksamhetens webbshop. En nybakad mjuk pepparkaka står på bordet och Lena ser till att försköna den ytterligare genom att pudra över lite florsocker.
Du har en del grejer här att hålla efter?
– Jag vet vart det här samtalet är på väg. Många frågar mig när jag ska flytta och jag vet att det är flera som vill köpa huset. Jag älskar det här huset, med utsikt över Mälaren och närhet till naturen.
– Det må vara mycket att hålla efter, men jag tycker att det är trivsamt att städa och gå och plocka och det är inget som jag skulle leja ut eller unna någon annan. Jag blir kvar så länge jag orkar – det här är mitt och Göstas hem.