Det var i mitten av februari 2018 som Strängnäs kommun tog emot ett klagomål gällande Kemisten 2. Det är fastighetsbeteckningen för den tidigare Fermenta-tomten, numera känd som Strängnäs hantverksby. Enligt tipset förvarades stora mängder sopor där. Och det kunde tjänstemän från kommunen se med egna ögon när de veckan därpå gjorde en inspektion på området.
Avfallet i Strängnäs hantverksby utgör nu en del av det stora så kallade Think pink-åtalet. Men hur kom de rosa säckarna till Strängnäs? Vad var tanken med förvaringen där? Och vad hände med avfallet efter att kommunen förbjöd verksamheten på platsen? Strengnäs Tidning dyker ner i polisens förundersökning för att få svar på frågorna.
Think pinks storsäckar såldes i bland annat byggvaruhus under parollen "ni lyfter luren, vi lyfter säckarna". Säckarna kunde köpas av exempelvis byggföretag, som fyllde dem med bråte från byggarbetsplatser eller uppdrag hos privatpersoner. Därefter beställdes och ombesörjdes hämtning – för återvinning hette det, enligt samma koncept som tillämpas av flera andra storsäcksföretag. Men enligt åtalet har avfall som bolaget bakom det rosa varumärket, NM trading & transport AB (NMT), skulle hantera också grävts ner, dumpats eller hamnat i stora upplag på flera olika platser i landet.
I Strängnäs handlar det om otillåten uppläggning, vilket tidningen har berättat i flera olika artiklar. Och det i entreprenören Leif-Ivan Karlssons hantverksby, som de senaste åren blivit omskriven i flera uppmärksammade sammanhang. Det började med en brand i 35:ans kök och restaurang i januari 2018 – via olovliga byggåtgärder, idéer om olika slags boenden som aldrig blev verklighet och så denna sopskandal – till ett större knarktillslag i mars 2023.
I juni 2017 utsågs Leif-Ivan Karlsson till vd för NMT. Enligt honom själv för att med sitt kändisskap öka intresset för och värdet på bolaget, han menar att han inte hade någon inblick i eller inflytande över verksamheten. I augusti 2017 sms:ade en NMT-medarbetare till ägaren Bella Nilsson att han varit runt på Leif-Ivans område i Strängnäs och där hittat "en mycket bra yta" som uppställningsplats.
Omkring ett halvår passerar. När kommunens inspektörer besökte hantverksbyn för att undersöka klagomålet som hade ringts in, möttes de av "en ansenlig mängd" avfall mestadels i storsäckar men också löst på marken och i containrar. Det verkade främst handla om bygg- och rivningsavfall, men även annat skräp såsom elskrot och barnsaker observerades och dokumenterades. Medan inspektörerna var på plats kom en lätt lastbil in på området för att lasta av säckar, enligt uppgift insamlade i Mälardalsområdet för NMT:s räkning.
I polisförhör har Leif-Ivan Karlsson uppgett att NMT enbart skulle lasta om containrar på hans fastighet, något som han uttryckte irritation över att inte ha fått betalt för. Den typ av avfallsförvaring som kommunen stötte på har han dock inte haft någon kännedom om.
Vid den här tidpunkten pågick det som Leif-Ivan Karlsson själv kallar för en förädling av Strängnäs hantverksby. Bland annat byggdes lastbilshallar, och läkemedelsfabrikens tidigare kontorsutrymmen skulle lyxrenoveras – först till vanliga lägenheter för korttidsuthyrning, därefter till kontorslägenhetshotell och slutligen till boende för flyktingar från Ukraina.
Det revs och byggdes på området. Flera arbeten saknade dock nödvändiga tillstånd från Strängnäs kommun och resulterade i höga straffavgifter, vilket tidningen har berättat tidigare. Det genererade också mycket avfall.
Idén var att detta bråte skulle tas omhand tillsammans med lokalt insamlade restprodukter under Think pink-flagg. Planen beskrevs i den anmälan som Strängnäs hantverksby gjorde till Strängnäs kommun några dagar efter inspektionen, då företrädarna hade upplysts om det krävdes minst en anmälan och kanske till och med ett tillstånd för att få lägga upp avfall på detta vis.
I anmälan kallas Kemisten 2 för "Omlastningen Strängnäs", en anläggning för mellanlagring av avfall. Att hantverksbyns eget skräp skulle kombineras med sådant som samlats in i storsäckar, skulle resultera i optimerad logistik och färre transporter.
Men hantverksbyns förhoppning om att allt snabbt skulle ordna sig grusades snart. Strängnäs kommun meddelade att fastigheten inte är lämplig som skräpupplag. Den ligger intill Storängsdiket, ett av Strängnäs största dagvattendiken, som mynnar ut i Mälaren som är vattentäkt för miljontals. Enligt kommunen fanns det en överhängande risk att nederbörd skulle föra med sig miljöskadliga ämnen ut i den känsliga vattenmiljön. Ett förbud om miljöfarlig verksamhet utfärdades därför, och en åtalsanmälan om otillåten miljöverksamhet skickades till åklagaren.
Till tidningen säger Leif-Ivan Karlsson att det aldrig fanns något miljöfarligt avfall på hans mark.
– För att hantera soporna på min mark sökte vi ett tillstånd hos Strängnäs kommun, vilket vi aldrig fick. NMT fick alltså inte använda mitt område och avfallet som finns med i åtalet var endast en omlastning. I sopsäckarna fanns det inget miljöfarligt avfall utan det var enbart byggmaterial.
– Det där med Strängnäs kommer aldrig att bli något. När vi fick reda på att kommunens inspektörer hade varit där såg jag till att soporna togs bort omedelbart. NMT trodde att de skulle få tillstånd av kommunen för att hantera soporna men när de inte fick det så åtgärdade man avfallet direkt.
Kommunen gjorde tidigt klart att Strängnäs hantverksby endast får transportera avfall till godkända avfalls- eller återvinningsanläggningar för omhändertagande. Kommunen har också krävt att få ta del av inlämnings- eller invägningskvitton från dessa. Sådana har efterfrågats men inte lämnats in av vare sig NMT eller Strängnäs hantverksby, har kommunens företrädare berättat under utredningens gång. "Jag vet ingenting om det", har Leif-Ivan Karlsson – vid tidpunkten fortfarande vd för NMT, och samtidigt ledamot för hantverksbyn – själv sagt i polisförhören.
– Jag jobbade endast med marknadsföring och var på kontoret fyra gånger och drack kaffe. Det har aldrig skett något brottsligt på mitt område och jag är inte orolig inför rättegången. Man kan inte döma mig efter något jag inte har gjort och jag är oskyldig i detta, avslutar Leif-Ivan Karlsson.