Inger Svejd och Hans Malmqvist har bott i Trosa sedan 60-talet och betat av en hel del, men hällristningarna vid Sund hade de aldrig besökt. För ett par veckor sedan var det dags – en utflykt som slutade i besvikelse.
– För det första är skylten borta. För det andra är det så dåligt skött så det är sanslöst, säger Hans Malmqvist.
Han och hans sambo fick med andra ord leta ett tag innan de hittade hällristningen som är delvis övervuxen med mossa.
Det finns gott om fornlämningar i Trosa, Vagnhärad och Västerljung. Enbart i Trosa och Vagnhärad finns det 62 stycken, enligt Länsstyrelsen. Alla fornlämningar är skyddade enligt lag, men hur de sköts och skyddas beror på vilket kulturhistoriskt värde de anses ha. Det är Länsstyrelsen som gör urvalet av vilka fornlämningar som ska prioriteras.
– Det är inte möjligt för oss att sköta alla 20 000 fornlämningar som finns i länet. Men vi gör just nu en översyn över vilka vi ska sköta och när vi får kännedom om att till exempel en hällristning ser dålig ut, förs den upp på vår lista, säger Per Gustafsson, arkeolog på Länsstyrelsen i Södermanland.
Att just hällristningarna vid Sund/ Lundby kommer att åtgärdas är dock inte säkert.
– Vi har inte pengar att sköta alla och gör ett urval och en prioriteringsordning på vilka som ska skötas. Det handlar om att det ska vara bra tillgänglighet och att de finns i ett sammanhang där det går att förstå dem, säger Per Gustafsson.
Just nu pågår ett hällristningsprojekt där man följer upp övermossning. Där utreder man bland annat det skonsammaste sättet att skydda hällristningarna.
– Att skrubba bort mossa är inte alltid det bästa, ibland följer det då med mineral från berget. Även imålning av ristningarna, som görs för att de ska synas tydligare, kan göra inverkan. Ibland är övertäckning det bästa sättet, men då syns ju inte ristningarna. Det är en övervägning man måste göra, säger Per Gustafsson.
Nu kommer ristningarna vid Sund/ Lundby att komma upp på listan. Och om de prioriteras så är det Sörmlands museum som är den aktiva aktören.
Trosaborna Inger och Hans vet vad de tycker.
– Det är synd och skam att ett kulturarv står och blir förstört, säger Hans Malmqvist.