Koncentrationen är – strax före lunch på fredagen – stor i slöjdsalen på Svalstaskolan utanför Nyköping. Ett femtontal elever har på borden framför sig blåa dynor över vilka de – enligt ett visst system – förflyttar spolar med trådar i olika färger.
Alla barn utom ett, som just i dag är lite trött, tycker att lektionen är rolig. Ingen av dem har tidigare testat att knyppla.
– Jag stickar och virkar mycket, det har min bonusmamma lärt mig. Att knyppla har jag aldrig testat förut, men jag gillar det, berättar Nathalie Eriksson.
Hon säger att hon gärna skulle knyppla på sin fritid, att hon skulle kunna göra något att ge bort i julklapp. Anton Leiding kan också tänka sig att knyppla utanför skoltid, men tänker också att det skulle kunna bli långtråkigt. Josef Tsegaye tycker att det är kul att knyppla på lektionen, men tror inte att han kommer att göra det igen i framtiden.
– Jag har så många andra saker att göra, exempelvis spela fotboll och x-box.
Det är inte självklart att elever på dagens svenska skolor får testa knyppling. Att eleverna i årskurs fyra, fem och sex på Svalstaskolan får göra det är mer en tillfällighet, som började med att Bergshammars skola hade tio knyppeldynor som inte användes. Rektorn kontaktade Svenska spetsar för att fråga föreningen vad de skulle göra med dynorna.
– Kasta dem inte. Jag kommer gärna och lär barnen att knyppla i stället, svarade spetskonsulenten Marianne Janebratt.
Sagt och gjort. Under veckan som gått har hon – och föreningens ideella krafter – hjälpt till i klassrummet på Svalstaskolan.
Emma Ekroth, som är textillärare på både Bergshammars skola och Svalstaskolan, kom under sina studier på lärarprogrammet inte i kontakt med knyppling. Men nu har hon, liksom sina elever, lärt sig grunderna och känner att hon framöver själv kan lära ut. Och hon har fått mersmak.
– Nästa sommar vill jag åka på en kurs som föreningen Svenska spetsar anordnar i Vadstena.
Alla former av handarbete har fått ett uppsving de senaste åren. Så också knyppling, enligt Marianne Janebratt.
– Det är vilsamt att sitta ner och få något att växa ur händerna. Jag tror att människor hittar tillbaka till gamla tekniker – för att koppla av.
För drygt 100 år sedan fanns en folkdräkt i varje garderob – oftast med knypplad spets på. Spetsdukar, spetskragar, lakansspets och spetsnäsdukar var också vanliga. I dag hittar knypplare nya användningsområden. En del dekorerar kläder och kuddar med spetsband, andra gör konst eller smycken av hantverket.
– Det är viktigt att vi är stolta över vår tradition och villiga att förvalta den. Jag vill att fler upptäcker knypplingen, blir nyfikna och testar, säger Marianne.
Hon vet att många har ärvda spetsband i sina byrålådor.
– Jag vill få fler att använda dem!
I slutet av lektionen på Svalstaskolan har smala spetsband vuxit fram.
– Det här blir fint, säger Ella Klaar nöjt.