Varje natt ställer systrarna Najibè Slouiby Milad Jad och Gisèle Obeidde bordet mot rumsdörren för att försäkra sig om att ingen kan komma in medan de sover.
– Jag är inte glad här. Det är farligt här, säger Najibè Slouiby Milad Jad.
En vecka har gått sedan Tuna motells asylboende öppnade och där bor i dag 129 personer, däribland Gisèle, Najibè och hennes lilla dotter Sara. De har flytt från Libanon, ett av Syriens grannländer som inhyser över en miljon syriska flyktingar. I hopp om ett bättre liv tog de sig till slut till Sverige, där de först bodde i Flen i en månad för att sedan hamna i Svalsta.
– Jag är väldigt trött och sjuk hela tiden, säger Najibè Slouiby Milad Jad, förtvivlad över att inte ha en aning om hur länge hon, dottern och systern kommer behöva bo på Tuna motells asylboende.
Systrarna beskriver miljön som stökig och stämningen som orolig och kantad av konflikter mellan olika nationaliteter. Att de bor där som två ensamma kvinnor med en liten flicka kanske bidrar till deras känsla av otrygghet.
Manal och Morhaf Alshikh Ali, det unga gifta paret från Syrien som SN skrivit om tidigare i veckan, känner sig också otrygga på Tuna motell. Enligt dem uppstår det dagligen konflikter mellan olika grupper och de berättar att folk både har stulit och haft sönder saker på asylboendet.
– Men de som driver boendet är väldigt bra, understryker Manal Alshikh Ali.
– Det är några av de som bor här som är problemet, tillägger hennes man, som inte vågar lämna sin fru ensam på rummet.
De som driver Tuna motell bekräftar att det varit oroligt på asylboendet mellan syrier, afghaner och irakier. Upprepade gånger har man pratat med de boende om att situationen blir ohållbar för alla som är där och förhoppningen är att stämningen nu ska kunna bättras.
Både de libanesiska systrarna och det syriska gifta paret känner även frustration och maktlöshet över att inte ha en aning om vad som händer framöver – eller när. De är tacksamma över att vara i Sverige – "vi älskar Sverige, folk här är snälla" – men ovissheten tär på krafterna.
– Vi har ingen aning om hur länge vi behöver vänta här. Kanske tre månader, kanske sex månader, säger Manal Alshikh Ali.
– Kanske ett eller två år, tillägger hennes man.
– Snart är det jul och av tomten önskar jag mig ett hem. Kan du meddela honom det? säger Najibè Slouiby Milad Jad och ler snett.