Vi som är vuxna kan det här mer eller mindre bra, har hört sångerna och sett filmerna. Men dagens skolbarn är snart alla födda på 2000-talet och måste lära sig allt detta som vi vet är så viktigt för att förstå vår värld i dag. Den är ju fortfarande delad.
Kanske skulle estradören Mattias Enn kunna hjälpa till med att besöka skolor med delar av sin senaste föreställning. Han har uppenbarligen viljan att berätta om Europa från 20-talet och fyra decennier framåt.
Ändå är säkert målgruppen mest vi nostalgiska, vi som upplevt eller läst och lyssnat in oss på dessa epoker. Vi som kan uppskatta att han rimmat sina mellanliggande prator. Vi som känner igen Ulla Billquists soldatsång och Churchills radioröst eller signaturen till Bilradion med CG Hammarlund och minns när Europa öppnades för bilresor och charterturism.
Och som verkligen kan uppskatta Mattias Enns sätt att sjunga på det gamla sättet med ljus tenorröst och ljusa vokaler, speciell a-ljuet, och en diktion som en rakkniv vass. Dessutom är han språkkunnig och en god imitatör av sådana som Zarah Leander och Maurice Chevalier, och med små medel blir han utomordentligt underhållande med Karl Gerhard och Från Flen till Ventimiglia och Herr och Fru Janssons resa till Paris. Vilka pärlor han tagit fram ur det okända!
Det är fart på som gäller och kupletter med många verser som sitter bergfast. Och han har ett underbart stöd av sin pianist som följer flyhänt men också är sparsmakad.
På scenen ser vi stora vykort från London, Paris och Berlin samt några resväskor, och det räcker tillsammans med klädbyte från frack med slängkappa och hög hatt till kostym, basker och röd halsduk för Paris.
Första delen i Berlin tyngs något av allt som ska redovisas men lättnar i Stockholm och Köpenhamn.
Efter paus i London är det sorglös allsång och Noël Cowards satir och Pete Seegers Where Have all the Flowers Gone på tre språk. Plus alltså Karl Gerhard som roligast, så den avdelningen är bäst.
Stort plus för inledningens diskreta pianocitat av Beethovens hOde till glädjenh med hoppet om att alla människor ska förbrödras.
Likaså för att Bengt Ahlfors underbart finurliga Måsundring fick belysa de exilfinskas situation i Sverige.
Fride Jansson