Thomas Sahlmén, som idag bor i Göteborg, var fem år när sprängskottet gick av och ställde till med stor förödelse i Torshälla i november 1957. Han befann sig i sina föräldrars konditori (gula byggnaden) när olyckan inträffade.
Vi 13-tiden tisdagen den 26 november 1957 gick ett sprängskott av, som orsakade stor förödelse, i närheten av Juhlingatan i Torshälla.
En mängd fönsterrutor krossades, fönsterkarmar slets bort och stora stenar flög in i lokaler och bostäder. "Som genom ett under har tydligen ingen människa skadats", skrev tidningen Folket senare under dagen i sin kvällsupplaga.
Den då femårige Thomas Sahlmén, vars föräldrar drev Sahlméns konditori i en byggnad i närheten av detonationen, minns fortfarande händelsen som kunde ha avslutat hans liv.
– Det var med minsta marginal jag undkom att skadas. Vi visste att de skulle spränga och jag hade först ställt mig vid dörren för att titta på. Som tur var flyttade pappa på mig till den bakre delen av lokalen, men då jag såg dåligt därifrån ställde jag mig på en stol.
Det var något som sannolikt räddade livet på den nyfikne pojken. Effekten i sprängningen blev oväntat kraftig och ställde till med stor förödelse.
– Det är längesedan nu och minnesbilderna är lite vaga, men jag minns smällen och den stora stenen som flög in genom dörren, genom lokalen och krossade benen på stolen som jag stod på. Hade jag stått kvar på golvet hade jag nog dött, säger Thomas Sahlmén som i dag bor i Göteborg.
I ett hus korsningen Brirgersgatan/Storgatan låg Sahlméns konditori fram till 1959 då familjen flyttade till Västerås. "Verksamheten låg i gatuplan och vi bodde på övervåningen", berättar Thomas Sahlmén.
Tidningen har gått igen om flera vittnesskildringar från sprängningsolyckan där slump och skär tur tycks ha begränsat konsekvenserna till enbart materiella skador.
Exempelvis räddade en telefonsignal av allt att döma livet på en av familjemedlemmarna hos konstnären Allan Ebeling. En av familjens döttrar satt i en soffa men gick för att svara i telefon när explosionen inträffade. Strax därpå träffades huset av en stor sten och ett tungt väggskåp ovanför soffan föll ner med ett brak just där flickan suttit.
Enlig lokaltidningen krossades ett 60-tal fönsterrutor i sprängningen och de värst utsatta husen på Juhlingatan "såg ut som efter ett bombardemang".
Glasmästare Harry Nielsen i Torshälla hade fullt pådrag och han "blev nödsakad att rekvirerar arbetskraft från både Eskilstuna och Kolbäck och fem man var i hårt arbete till långt fram på kvällen".
I tidningens arkiv framgår att "Enbart kostnaderna för alla glasarbeten torde springa upp i bortåt 2 000 kronor".