För en månad sedan köpte Anneli Wallin och Fredrik Lennartsson tre kvigor, en svart/vit och två brun/vita. De har gått i en hage omgärdad av kogrindar – ett slags kraftigt metallstaket.
– Men sen tyckte Fredde att vi skulle göra en liten större rasthage med eltråd, så det fixade vi med i går. Sen öppnade vi dörrarna för att släppa ut djuren. Men kvigan Saga hoppade över eltråden, och Signe och Astrid följde efter, berättar Anneli Wallin.
När väl djuren var ute försökte Anneli Wallin och Fredrik Lennartsson locka hem dem med krossad spannmål.
– Men de bara drog ut i skogen, förklarar Annelli Wallin.
Med hjälp av en kompis, som har en hund som vallar nötkreatur letade de efter djuren till mörkrets inbrott. Senare på kvällen var det några som hade observerat dem vid Andervikens båtklubb.
– Att hitta djuren är som att leta efter en nål i en höstack, helt enkelt. Så nu har jag lagt ut i olika forum att folk som ser dem kan höra av sig. Jag köpte in djuren för att de skulle få beta av sjöbetet där våra får inte kan gå, som en kul grej. Men nu ångrar jag mig, säger Anneli Wallin och skrattar.
Att locka på djuren är svårt. De är skygga och lyssnar inte på namn. Har man möjlighet kan man ställa dit en bal med mat så att Anneli Wallin och Fredrik Lenartsson kan ringa in djuren.
– Jag hade hoppats när jag vaknade i morse, att tänk om de var lite smarta och gick hem. Men sån tur hade vi inte. Det var ingen hemma, säger Annelie Wallin.