– Tippen börjades användas från 1960-talet. Nere vid lakvattensdammen så ser man att det är en stor ravin. Och det var där man började lämna avfall i ravinen på 1960-talet. Så i ravinen ligger det 30-meter sopor bestående av hushållsavfall, säger Mats Dorell på MD Miljökonsult AB
Korslöts avfallsanläggning slutade att ta emot hushållssopor 1992. I dag har anläggningen mellanlagring av mindre mängder farligt avfall samt övrigt avfall från hushåll, handel och industri.
Soptippen användes av kommuninvånare i Trosa och Gnesta, både före och efter kommunsammanslagningen. Så nu vid sluttäckningen av Korslöts avfallsanläggning får Gnesta kommun vara med att dela på kostnaden. I slutet på 1900-talet kom en EU-lagstiftning om att alla tippar i hela Europa ska sluttäckas. Arbetet med att sluttäcka hela Korslöts deponi beräknas att vara klar om 3-5 år.
– Vi lägger locket på tippen, 50 millimeter vatten får rinna igenom per kvadratmeter. Så 90 procent av vattnet ska rinna ner på sidorna av den täckta tippen och hamna som ett skogvatten, säger Eija Karlsson handläggare renhållning på Trosa kommun.
Resterande vatten, som kallas lakvatten, leds till en del av våtmarksanläggningen som ligger utanför själva reningsverket. I en avskild del av våtmarksanläggningen sker behandling genom en översilningsyta, varefter lakvattnet blandas med övrigt renat avloppsvatten från Vagnhärads reningsverk.
Sluttäckningen av tippen består av nio olika lager av material som bergkross, väggrus, geotextil och gummiduk. Och allt ska byggas upp så att det blir rätt lutning för avrinningen av regnvatten.
Vad har hänt med de sopor som täcks i den gamla tippen?
– Organiskt material ruttnar, det försvinner som koldioxid och vatten, och en viss del som metangas. Metallföremålen rostar, krom och zink löses upp och läcker ut tillsammans med lakvattnet, säger Mats Dorell.
Hur kontrolleras deponin så att den inte är en miljöfara framöver efter att den har sluttäckts?
– Man kontrollerar lakvattnet noggrant i enlighet med gällande miljötillstånd minst under de kommande trettio åren framöver, så att det inte innehåller föroreningar. I det ännu längre perspektivet kommer deponin att återgå i det naturliga kretsloppet och inte lägre utgöra en skada för miljön, säger han.
Kan det bli bostäder här på tippen?
– I dag tänker man inte bostäder, säger Eija Karlsson.