Hur elevhälsopersonalen är organiserade skiljer sig mellan olika skolor.
– Lagen säger att vi ska ha ett barnperspektiv. När kommunen säger sig jobba för eleverna men gör något annat i praktiken är det inget jag kan stå bakom, säger Eemelie Trinde, tidigare kurator vid Vitalisskolan i Trosa och Kyrkskolan i Västerljung.
Fram tills för ett par månader sedan var hennes uppgift att tillsammans med pedagogerna skapa en trygg skolmiljö. Förutom att träffa elever enskilt och i grupp handledde hon lärare i arbetet med att skapa bra samarbete och respekt i klassrummet. Hon höll även egna lektioner på teman som "stress" eller "att säga nej".
– När en elev mår dåligt kan det visa sig i ökad frånvaro eller svårigheter med att nå kunskapsmålen. Det kan även göra att elever börjar utsätta andra barn för kränkningar. Eller leda till självskadebeteenden som att skära sig i armarna eller att sluta äta.
Eemelie Trinde berättar att fler barn behöver stöd idag än när hon började för tio år sedan. Men även om trycket på elevhälsopersonalen ökat älskade hon sitt arbete till sista dagen.
– Det är världens bästa jobb. Du gör skillnad varje dag bara genom att vara där, säger hon.
Eemelie Trinde arbetar fortfarande med barn som behöver stöd. Men inte längre inom skolan. Det beror på en omorganisation som kommunen genomförde under hösten då kuratorer och skolsköterskor underställdes rektorer.
– Tidigare hade vi ingått i den centrala elevhälsoorganisationen tillsammans med skolpsykologer, specialpedagoger och logopeder. Där hade vi ett kollegialt stöd. Men nu blev vi ensamma i små öar.
Eemelie Trinde tror inte att barnen påverkas i dagsläget, men på sikt befarar hon att förändringen får negativa konsekvenser.
– Det kommer att bli skillnad mellan skolorna eftersom rektorernas grundläggande kunskap och medvetenhet kring elevhälsoarbete ser olika ut och skolorna har olika förutsättningar. För kuratorerna blir det svårare att kritisera och komma med förslag. Skolkontorets ledning har inte skapat förutsättningar för att det här ska bli bra.
Malin Palmér Andersson delar inte Eemelie Trindes oro, som chef för Trosas centrala barn och elevhälsorganisation är det hon som drivit arbetet med omorganisationen.
– Jag tänker inte att likvärdigheten påverkas av att fyra skolkuratorer blivit anställda under rektorer istället för mig. Varje skola behöver driva utvecklingen utifrån det perspektivet hela skolan har. Det gör rektorerna som är närmare eleverna bättre än mig. Som central chef har jag inte den insynen på detaljnivå i skolans organisation.
"Vi tyckte det var läge, omorganisationen var ett önskemål från skolkontoret och från oss som jobbade på förvaltningen", säger Malin Palmér Andersson, chef för Trosas centrala barn- och elevhälsorganisation samt tidigare rektor i Gnesta.
Malin Palmér Andersson påpekar att den centrala elevhälsoorganisationen infördes när Trosa var en mindre kommun och skolsköterskor och kuratorer delade sina tjänster på flera skolor.
– Idag kan varje skola bära sin egen elevhälsa. Kuratorer och skolsköterskor arbetar redan ute i skolorna med rektorn som närmaste uppdragsgivare. Enligt skollagen är det rektorn som ansvarar för att leda elevhälsoarbetet, säger hon.
Eemelie Trinde säger att hon håller tummarna för att beslutet inte påverkar eleverna.
– Men det finns en stor otrygghet i det här. Omorganisationen genomfördes eftersom den efterfrågades av skolkontoret och administrationen. Jag valde att säga upp mig för att beslutet togs på ett oprofessionellt sätt. Det gjordes ingen risk- och konsekvensanalys med avseende på eleverna. Som skolkuratorer är vi experter på organisation och elevhälsa. Den kompetensen togs aldrig tillvara.