Tyra och hennes matte Helena Svanbäck bor på Apelvägen, alldeles i närheten av Åda golfbana. Det är med andra ord en bra bit till den stora gräsplan vid Allégatan där Trosa kommun i våras bestämde sig för att anlägga en hundrastgård.
Ändå är Helena Svanbäck engagerad i frågan.
– Det här är något vi gått och väntat på så länge. Nu finns det ett beslut, men ingenting händer. Jag förstår inte varför Trosa kommun inte kan åstadkomma det här, säger hon.
Det är glad och energisk förbening som möter upp i hallen. Matte har ont i axeln så långpromenader blir det bara när husse är hemma. Hade det funnits en rastgård att åka till att Tyra kunnat springa av sig där, menar Helena.
– Ordet rastgård är egentligen missvisande. Det handlar inte om att släppa ut hundarna för att de ska få göra av sig. Det är en social mötesplats, båda för hundarna själva och för hundägarna, säger hon.
I våras beslöt politikerna i teknik- och servicenämnden att anlägga en hundrastgård vid Allégatan. Den stora gräsytans läge, nästan nere vid hamnen, var enligt nämnden fördelaktigt i och med att rastgården skulle kunna användas av såväl Trosabor som gästande båtfolk.
Flera grannar opponerade sig mot beslutet. Varför placera en rastgård så nära bostadsbebyggelse? Och på gammal sjöbotten som blir sank och sumpig när det regnar? Så gick deras funderingar – funderingar som kommunen lystrade till.
– Man beslöt sig för att vara lyhörd för de här synpunkterna och ta kritiken på allvar. Mot bakgrund av det valde man att inte bygga hundrastgården på den här platsen, säger Fredrik Östergren, gatu- och parkingenjör på Trosa kommuns tekniska kontor.
Med "man" syftar Fredrik Östergren i det här fallet på honom själv, Arne Karlsson (KD) och resten av teknik- och servicenämnden.
– Det var ett gemensamt beslut. Vi kommer nu att utreda ett antal andra platser. Nu gissar jag bara, men någon gång under hösten kan vi säga att utredningen blir klar, säger han.
Vad säger ni till de hundägare som hade hoppats på att ha en rastgård redan nu?
– Det kanske vi också hade gjort, men nu blev det inte så. Sammantaget har vi försökt tillgodose så många synpunkter som möjligt.
Varför kräva en hundrastgård över huvud taget när man bor i en naturkommun som Trosa? Det är en åsikt som förts fram under den långa processen.
Helena Svanbäck tycker inte att det argumentet håller.
– Våra skogar är fulla med hjortar, vildsvin och andra djur. Det är inte bara att ge sig ut i skogen och släppa sin hund. I så fall får man lämna Trosa, säger hon.