Eva är ute på en promenad med sin hund i Trosa när telefonen ringer. Hon svarar och hör en man som säger sig jobba på en känd elektronikkedja.
– Han berättar att en kund köpt vitvaror i butiken och att fakturan för köpet skulle skickas till mig, berättar hon.
Eva tänker att något inte står rätt till, men blir osäker. Mannen har trots allt tillgång till alla hennes uppgifter.
– Om jag påstod att fakturan inte skulle skickas till mig måste jag, enligt personen, ha utsatts för kapning av mitt BankID.
Mannen förklarar för Eva att han ska hjälpa henne och ska koppla henne till bankens säkerhetsavdelning, hon behöver bara vänta en stund. Eva tar raska steg hem, hon är stressad och slår sig ner framför datorn. I telefon är nu en ny man som hävdar att han arbetar för banken.
– Han hade siffrorna på mitt bankkort och bad mig logga in, ta fram säkerhetsdosan och slå in en kod i den.
Mannen ber Eva skriva in fler siffror i säkerhetsdosan, samtidigt som hennes sambo ber henne lägga på. Samtalet pågår i runt 30 minuter.
– Min sambo stod vid sidan om sa att detta måste vara ett bedrägeri. Men jag var så inne på att jag skulle få hjälp att avvärja just ett bedrägeri. Att se till att mina pengar inte försvann, så jag viftade bort honom.
En kort stund senare avslutar hon samtalet, då hon förstår att det är en bluff och skräms av tanken att hennes sparpengar ska vara borta.
– Jag var så upprörd att jag grät, jag ringde polisen och anmälde bedrägeriförsök. Därefter ringde jag bankens lokalkontor och berättade att jag troligen råkat ut för ett telefonbedrägeri.
Men banken kunde inte göra något – 60 000 kronor hade tagits ut – och ärendet hos polisen lades ner efter som att det inte fanns en identifierad gärningsman. Men sen kom en vändning.
– I slutet av september ringde en vänlig polis, som sett mitt brev till dem. Det innehöll en artikel av Södermanlands Nyheter om en kvinna i Gnesta som råkat ut för samma sak. I det fallet spårades bedragaren och kvinnan fick tillbaka sina pengar.
Polisen har nu återupptagit ärendet och Eva hoppas få tillbaka sina pengar.
I skrivande stund har hon inte berättat om händelsen för sina barn, eftersom hon skäms över att ha blivit lurad – en vanlig reaktion hos de som utsätts, har polis tidigare berättat för SN.
– Jag har sovit dåligt, mått dåligt och bytt bankkonton, telefonnummer och mejladress för att försöka skydda min identitet, säger Eva som egentligen heter något annat.