Klockan är ungefär kvart i fyra på tisdagsnatten. Jan Svanborg, som bara någon timme tidigare varit och pumpat ur vatten ur sin nyss sjösatta ångslup, rycker till i sängen hemma i Krymla.
Han hör ett smattrande ljud, som av hagel. Strax därpå kommer ett par åskknallar.
– Den första var hyfsat nära. Sedan rörde det sig bortåt, så jag somnade om, säger Jan Svanborg.
Vid sjutiden tar han sig återigen ner till bryggan där hans tre båtar ligger. Eller snarare låg. I mitten, där kronjuvelen S/S Nora tidigare prydde sin plats, ligger nu bara några svartbrända vrakdelar och guppar i vattnet.
– Det är så ledsamt så det är inte klokt, säger Jan Svanborg.
Han pekar ut fören, skorstenen och en bit av taket. Ett foto från Trosa hamn gör det lätt att jämföra med den oskadda Nora. Jan Svanborg byggde sin ångslup själv, på skrovet när, och har de senaste 14 åren mötts av glada tillrop när han tuffat runt i Trosas inre skärgård.
– Folk blev glada när vi kom, för det var ju en vacker och ovanlig båt.
"Tuffat" är egentligen fel ord. När Jan Svanborg härmar ljudet av en ångbåt låter det mjukt och rullande, swosch-swosch-swosch.
Det var det som fick hon honom på fall.
– En sådan ska jag ha, sa jag till min fru efter att ha färdats med Freja på Fryken. Jag ville höra det där ljudet igen.
Gillat båtar har han däremot gjort sedan han var liten, och han byggde sin första när han var åtta år gammal. 1999 levererades skrovet till S/S Nora från Karlskrona, och två år senare låg båten klar.
SN var med vid dopet i början av maj 2001. Jan Svanborgs barnbarn Nora krossade en flaska champagne mot skrovet.
I dag, nästan exakt 14 år senare, går Jan och väntar på besked från sitt försäkringsbolag. Men en sak vet han redan nu – båten som gick upp i rök var oersättlig.
– Det är inte precis som att jag kan ringa och beställa en ny.