– Han viftade liksom med armarna i vattnet, men han sa ingenting. Ropade inte efter hjälp. Inte en människa syntes till och jag hade inte mobilen med mig.
Klockan var halv elva i Trosa hamn och Brita insåg direkt att här gällde det att agera omedelbart. Hur länge mannen kämpat i vattnet vet hon inte.
– Jag sprang efter en livboj en bit bort, berättar Brita, som redan vid det första handslaget med SN:s reporter bevisat att hon har kraft i nyporna.
Hon slängde ner bojen till mannen som fick tag i den.
– Så fick jag undan båten och kunde dra honom till båtupptagningsplatsen som låg intill. Där fick jag upp honom ur vattnet. Han skulle absolut i sin båt igen, men det satte jag stopp för.
Hennes hund Bell skällde så mycket att tre personer, ute på en kvällspromenad, kom för att se vad som stod på.
– Det var tur. De ringde efter ambulans och kunde hjälpa mig att få upp honom på benen. Men då ramlade han och slog i huvudet, säger Brita och skakar bekymrat på huvudet.
Som tur var visade sig en av de tre, som var på konferens på Stadshotellet, vara utbildad sjuksköterska. Hon tittade till mannen medan Brita sprang hem och hämtade en morgonrock och lite handdukar.
– Vi fick av honom de blöta kläderna och tog på honom morgonrocken. Då var han nerkyld. Han blödde lite från bakhuvudet men ambulansen kom efter en 20 minuter och tog honom till sjukhuset.
Först när Brita kom hem kom chocken.
– Jag var helt så här, säger hon.
Brita visar hur händerna skakade.
– Det är konstigt, när det verkligen gäller, då blir man superfokuserad. Men när jag kom hem var jag alldeles skakig och blev tvungen att ringa min dotter som befann sig på Mallorca. Efter något sådant här behöver man någon att prata med, konstaterar hon och erkänner att det trots samtalet inte blev så mycket till sömn för henne natten mot fredag.
Under fredagsförmiddagen gick Brita ner till hamnen igen och såg att mannens båt inte var ordentligt förtöjd. Då var det återigen dags för henne att agera. Denna gång var hon dock inte ensam.
– Det fick jag hjälp med av en som var på plats, Och en kär vän hjälpte mig att få tillbaka livbojen, den låg ju bara slängd där med snöret utdraget, inte vet jag hur man får en sådan i ordning igen, säger hon och skrattar.
Hon har inte hört något om hur det gått med mannen.
– Jag hoppas det gått bra. Han fick mitt telefonnummer så vi får se om han hör av sig.