Magnus Scherp, ordförande i Trosa alpina klubb efterlyser inte bara de som kan stå i kiosk och lift. "Vi behöver tekniska människor som kan hjälpa med snötillverkningen och gärna en grävmaskinist som kan lära sig att köra pistmaskinen."
Nödropen från Trosabackens ansvariga i Trosas lokala Facebookgrupp har varit och är många. "Om ingen kan ställa upp och jobba tvingas vi hålla backen stängd i morgon", eller frågor om någon kan ställa upp med maskiner eller hämta saker som behövs för reparationer på andra orter, är inte ovanliga.
För ganska exakt ett år sedan skrev SN också om att läget var prekärt.
– Jag känner hopp och tycker att det blir bättre och bättre, men det är fortfarande för få som hjälper till och några som sliter massor, konstaterar Trosa alpina klubbs ordförande Magnus Scherp.
För de dagliga sysslorna när backen håller öppet krävs inga förkunskaper och vem som helst kan egentligen hjälpa till. Ju fler som ställer upp desto mindre blir bördan.
– Det bor 15 000 i kommunen, man tycker inte att det borde vara så svårt att få ihop tillräckligt många för att hålla backen öppen under lov och helger i alla fall.
Magnus Scherp konstaterar också att Trosabacken fått färre besökare sedan kommunen byggde en isrink.
– Det är gratis, åka skridskor gör man för skattepengar. Där finns dessutom anställda som spolar isen.
"Vi har ju backen främst för barnen och ungdomarnas skull och nu har vi en jättefin backe och mycket snö, då är det tråkigt att hela tiden riskera att ha stängt på grund av för få som ställer upp ideellt", säger Magnus Scherp.
Den alpina klubben får driftbidrag men det räcker inte till att anställa personal i backen. Nu gör de ett försök med sponsorpaket för företag som får en chans att bidra och synas i backen.
– Med hjälp av det skulle vi kunna bygga upp en fungerande ekonomi och kanske kunna anställa någon ungdom. Men vi är jätteglada över alla nya som har hjälp till i år.
En av dem är Laura Piechal som mer eller mindre beordrats till backens kiosk av dottern Linnea och hennes kompis Märy Stenlund.
Tjejerna Linnea Piechal och Märy Stenlund drog med Linneas mamma Laura för att stå i backens kiosk för att de själva vill jobba där. "Och hur hamnade jag på skiduthyrningen?!", skrattar Anna-Karin Lannek-Egebark som gör sitt tredje pass.
– Helst hade de velat jobba här själva, men någon vuxen måste vara med, skrattar Laura Piechal som gör sitt första pass i backen någonsin.
– Det är jätteroligt! Det är klart jag kan stå här ett par timmar, när det finns så många fantastiska själar som jobbar dygnet runt med att vi ska få ha en backe i Trosa. Här gör det inget om ungen bara vill åka tre åk och sen åka hem, skrattar hon.
På plats är också Anna-Karin Lannek-Egebark.
– Det är socialt, man lära känna folk och det är både roligt och pirrigt. En lätt insats som ger så mycket. Det är inga svåra uppgifter heller.
Första åket. Sixten Egebark ska testa utförsåkning för första gången. "De känns hårda", säger han till pappa Erik, som tycker att Trosabacken är fantastisk.
Erik Egebark från Stockholm är på besök i Trosa med familjen. Sonen Sixten ska prova slalom för första gången.
– Det finns backar i Stockholm också men här känns det mycket härligare.
* Webbrubriken syftar på det svenska alpina skidlandslagets kampsång från 1976, "De ä bar å åk". Laget bestod av Ingemar Stenmark, Stig Strand, Calle Briandt och Jan Green. Den bevingade frasen "De ä bar å åk" tillskrivs Ingemar Stenmark, som ett svar på en radiojournalists fråga om hur man bär sig åt för att vinna hela tiden. Melodin låg på Svensktoppen i fem veckor.